Promoe - Rötmånad lyrics

Ingen hör ingen hör
Ingen ser ingenting

Svetten klibbar, flugorna surrar
Där är svensken innanför stugornas dörrar
Blodet tjockt
Flyter trögt som konversationen
Orden faller kalla ner på kvällsmatsbordet
Magen känns uppsvälld, klockan den tickar
Livet rinner iväg, kastar försoffade blickar
Genom tv-fönstret och se det mönstret
Upprepas gång efter gång av vårt eget rum
Känns klaustrofobiskt, krympande, kvävande
Tanken kommer, krypande, krälande
Kravlande upp till ytan igen
Krymplingar redan som ynglingar, stympade
Stöpta, döpta efter mallen
Känns som svensson über alles
Han sänker volymen på allsång från skansen
Skriker ut sin ångest från
En balkong någonstans

Ingen hör ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid minskar med var timme
Ingen hör ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid

Soporna stinker, flugorna surrar
Luften darrar av värmen
Och frugan hon börjar
Men tålamodet tryter, som konversationen
Och blodet flyter ut på kvällsmatsbordet
Magen är uppsvälld, klockan har tickat
Livet har runnit ut
Det har gått snart en vecka
Gardinen är dragen för fönstret
Hans rum känns som om det
Äter honom som cancer-svulster
Hypokondriskt, växande, väsande
Psykologiskt knäckande, jäsande
Mytologiskt förhäxande, täcks han med
Ondskan som blåser bort all eftertänksamhet
Livet en långsam föruttnelse
Överblommad och snart förvuxen
Men människan skördar det i ett
Slag hårt mot pannan
Den här världen gör det svårt att andas för

Ingen hör ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid minskar med var timme
Ingen hör ingen ser man
Föds och dör – inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Apokalypsens tid är snart inne

Ingen ser ingen hör
Ingenting

Känns som svensson über alles

Skriker ut sin ångest från
En balkong någonstans