Aleks, Sara Nazari - Sara Nazaris dikt Text (lyrics)

Jag hör böneutrop i bakgrunden andra
Ropar efter hjälp den
Ena ber för den högre en annan litar
Bara på sig själv vi alla söker frihet men
Lever i ett fängelse vi själva skapat
Räknar inte våra framsteg utan
Endast våra misslyckade dagar
Höga krav på att allt alltid ska vara bra när
Människan bara har en resa att leva var

Så vi tuff tuff tågade in i tuffa tider
Rökmoln ur avgas vi gasas
Av syrebristande paniker
Taktiker i att gömma vårat inre
Mycket göms när ett leende
Försöker glömma sina bekymmer
När ensamheten lämnar oss med våra brister
Brister vi ut som bilbränder vi brinner
Bland brandfarliga ämnen som tickande bomber

Väntande på sitt byte vi byter karaktär
När vi vänder oss till vänner
Brister i våra sprickor
Spricker i redan spruckna
Relationer inget förtroende
För vuxna när även dom
Närmaste lämnar, när ens egna
Familj vill hämnas
När inte ens blod bevarar hemligheter
Och Sveriges gator vänder en
Ryggen när ropen efter

Hjälp endast är ett pip
Bland miljontals röster säg mig
Vem har man kvar när mammas
Mantel visas svag och dom vuxna inte är lika
Lyckliga som man trodde
När även den käre är olycklig och den
Olycklige icke kär när kärleken gett och
Dödat så många liv när man söker
Frihet men ingen någonsin blir fri
För den fria kan endast bli
Fri genom den förtrycktas ögon

Flyttfåglar flyr föroreningar likt
Som förvirrade femtonåringar
Jagar frihet, kämpar i motvind
Flaxande vingar vi faller som fallskärm
I jakten mot vinst
Flous frestar när livet brister
I andra ställen
Ställer inga krav på dagen för
När allt blir bra
Är vi rädd att det ska rasa igen
Och sanningen är att det inte är
Enkelt och aldrig blir problemen mindre
Inget lämnas olöst om vi inte väljer
Att se hinder, vi hindrar oss
Själva från att må bra
Bekvämlighet i att det alltid
Ska finnas lite knas

Så ta mig tillbaka till tiden
Då världen fortfarande var rättvis
Men jag växte mig tyvärr rättvis till att
Veta att livet inte alltid handler
Om lyckliga slut utan positiva perspektiv då
Även sagor är en författares fantasi

Mamma sa den enda gången vi uppskattar
Frihet är när den är fråntagen
När man sitter i en fyraväggig cell och även
Cellerna känns fängslade, den fria
Kan endast bli fri genom
Den förtrycktas ögon
För förrän vi förlorat hörseln kommer
Vi aldrig uppskatta våra öron

Morfar sa, jag behöver inga tårar när
Döden redan knackat på min dörr
Låt mig känna doften av blommorna
Idag och inte när
Ni vill minnas mig som ett minne från förr
Endast när vi sett värre
Uppskattar vi gårdagen
Ber för det bättre när vi lever
I den bättre delen av världen

Men inget lämnas olöst om det
Inte handlar om döden, krossade hjärtan
Har ingen nationalitet, hopplöshet kan man
Inte köpa sig fri från
Allt handlar om ens mentalitet men det
Är lätt enklare sagt än gjort

Jag hör böneutrop i bakgrunden medan
Människor ropar efter hjälp
Vi alla vill bli fria men vet
Inte att nyckeln ut ligger i mig själv
Lever i ett fängelse vi själva byggt, så
Om vi vill blir fria måste vi släppa
Taget om sorgen vi hållit tryggt
Världen är likadan
Vart du än är så om vi vill
Se förändring måste vi börja med oss
Då måste vi börja här