CLEO - En saga till Elda & Elliot Text (lyrics)
Cleo
[CLEO - En saga till Elda & Elliot Text lyrics]
Hur kan jag berätta nånting som
Tog ett liv att förstå?
Det va alltid han och hon
Som stod där och viftade
Viftade med sitt mod och sin fantasi
Och jag kanske var försvunnen i
Nån ensamhet och sorg ibland
Eller i en tro om att jag var ensam
Jag ser ängar och vilda blommor överallt
När jag tänker på dom
Jag ser en stor brasa som han tänder
På ifrån flaket på en moppe
Och han är alldeles för liten
För en så stor eld
Och jag väntar väntar på att
Något ska bli bättre
Försöker se igenom frostiga
Bilrutor på mornarna
Eller sörjer i orangea skogar bredvid Mälaren
På att vattnet i fjällbäckarna ska
Nå hela vägen till Mеdelhavet
Ända fram till båten som tar oss hеm till ön
Pappa såg allt hela tiden
Fast han inte var där
Han har aldrig varit där
Inte för att han inte har velat
Utan för att han inte kunde
Jag väntar och väntar
Tonerna och melodierna som
Alltid omringat mina
Öron och smält samman med min
Bröstkorg tog vägen någon annanstans och det
Va så tyst så länge
Och jag försökte rista bort tomheten
På utsidan och du, låg utanför toalettdörren
På det kalla trägolvet medans det gnistrade i
Öppnaspisen och livet växte i mig
Du försökte allt du kunde då det vet jag
Men jag va långt ner under husgrunden
Jag hörde dig men jag dog
Där på toalettgolvet många gånger
Med en hård och varm klinkerplatta mot
Kinden och brasan gnistrade utanför
Och sen kom hon
I en storm vid foten på ett heligt berg
Och dom två förenade mina monster och rädslor
Med min längtan och mitt hopp
Och förvandlade det till en skatt
Han ritade kartan och hon sprang
Före mig på stigen i
Skogen och la ut små små
Ledtrådar framför mina fötter
Tills jag hittade den
Och sen stod vi där igen framför en eld som
Va alldeles för stor och farlig för dom båda
Och han vakade över all bråte
Allt skräp och allt virke som förmultnat
Han vaktade och hjälpte flammorna att nå
Högre och högre och högre
Ja, ungefär så va det att dö
Och sen vakna och inte komma
Ihåg nånting jag lärt mig jag
Fick lära mig dom igen, och igen och igen
Tack Elda och Elliot den här är för er
Tog ett liv att förstå?
Det va alltid han och hon
Som stod där och viftade
Viftade med sitt mod och sin fantasi
Och jag kanske var försvunnen i
Nån ensamhet och sorg ibland
Eller i en tro om att jag var ensam
Jag ser ängar och vilda blommor överallt
När jag tänker på dom
Jag ser en stor brasa som han tänder
På ifrån flaket på en moppe
Och han är alldeles för liten
För en så stor eld
Och jag väntar väntar på att
Något ska bli bättre
Försöker se igenom frostiga
Bilrutor på mornarna
Eller sörjer i orangea skogar bredvid Mälaren
På att vattnet i fjällbäckarna ska
Nå hela vägen till Mеdelhavet
Ända fram till båten som tar oss hеm till ön
Pappa såg allt hela tiden
Fast han inte var där
Han har aldrig varit där
Inte för att han inte har velat
Utan för att han inte kunde
Jag väntar och väntar
Tonerna och melodierna som
Alltid omringat mina
Öron och smält samman med min
Bröstkorg tog vägen någon annanstans och det
Va så tyst så länge
Och jag försökte rista bort tomheten
På utsidan och du, låg utanför toalettdörren
På det kalla trägolvet medans det gnistrade i
Öppnaspisen och livet växte i mig
Du försökte allt du kunde då det vet jag
Men jag va långt ner under husgrunden
Jag hörde dig men jag dog
Där på toalettgolvet många gånger
Med en hård och varm klinkerplatta mot
Kinden och brasan gnistrade utanför
Och sen kom hon
I en storm vid foten på ett heligt berg
Och dom två förenade mina monster och rädslor
Med min längtan och mitt hopp
Och förvandlade det till en skatt
Han ritade kartan och hon sprang
Före mig på stigen i
Skogen och la ut små små
Ledtrådar framför mina fötter
Tills jag hittade den
Och sen stod vi där igen framför en eld som
Va alldeles för stor och farlig för dom båda
Och han vakade över all bråte
Allt skräp och allt virke som förmultnat
Han vaktade och hjälpte flammorna att nå
Högre och högre och högre
Ja, ungefär så va det att dö
Och sen vakna och inte komma
Ihåg nånting jag lärt mig jag
Fick lära mig dom igen, och igen och igen
Tack Elda och Elliot den här är för er