Cornelis Vreeswijk - Jag är fri, jag har sonat Text (lyrics)
[Cornelis Vreeswijk - Jag är fri, jag har sonat Text lyrics]
Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott
Som i dråp av en neger bestod
Jag vill glömma den förfärliga
Tid som förgått
Sen den dag, då polisen mig tog
Intet hat, ingen harm i mitt hjärta jag bär
Fast jag lidit i dagar och år
Jag var ung, jag var fri, jag var full
Jag var kär -
Och då vet man hur illa det går
Det har diktats en visa som handlar om mig
När jag gick på Paseo Colón
Det är dock inte sant allt som säges om mig
Och som sjunges uppå grammofon
Men uti Buenos Aries jag borde ej gått
På den illa beryktade krog
Där kreolskan stal hyran jag ut hade fått
Och där negern fördärvad jag slog
I förra veckan när månen så sorgsen en kväll
I mitt fängelse tittade in
Där jag satt på min brit's i min ensliga cell
Med en dyster och allvarsam min
Då hörs en klingande röst
Som uppstämmer en sång
Som den förr hade sjungit för mig
Det var hon på kafét på Paseo Colón
Som var ledsen och ångrade sig
Men den vinden som bar hennes toner till mig
Kom från havet, där friheten är
Och hur ljuvligt än jäntan beklagade sig
Och fast kanske jag ännu var kär
Så sade jag: Fritiof Andersson lurar man nog
Ett par gånger med vin och med sång
Men det sker ej två gånger uppå samma krog
Och uti var hamn blott en gång!
Som i dråp av en neger bestod
Jag vill glömma den förfärliga
Tid som förgått
Sen den dag, då polisen mig tog
Intet hat, ingen harm i mitt hjärta jag bär
Fast jag lidit i dagar och år
Jag var ung, jag var fri, jag var full
Jag var kär -
Och då vet man hur illa det går
Det har diktats en visa som handlar om mig
När jag gick på Paseo Colón
Det är dock inte sant allt som säges om mig
Och som sjunges uppå grammofon
Men uti Buenos Aries jag borde ej gått
På den illa beryktade krog
Där kreolskan stal hyran jag ut hade fått
Och där negern fördärvad jag slog
I förra veckan när månen så sorgsen en kväll
I mitt fängelse tittade in
Där jag satt på min brit's i min ensliga cell
Med en dyster och allvarsam min
Då hörs en klingande röst
Som uppstämmer en sång
Som den förr hade sjungit för mig
Det var hon på kafét på Paseo Colón
Som var ledsen och ångrade sig
Men den vinden som bar hennes toner till mig
Kom från havet, där friheten är
Och hur ljuvligt än jäntan beklagade sig
Och fast kanske jag ännu var kär
Så sade jag: Fritiof Andersson lurar man nog
Ett par gånger med vin och med sång
Men det sker ej två gånger uppå samma krog
Och uti var hamn blott en gång!