Dan Berglund - Bullen hade firat Text (lyrics)
[Dan Berglund - Bullen hade firat Text lyrics]
Bullen hade firat och kom
Halvdöd till sitt knog
Ja han mådde som den fyllhund han var
"Han har söpit upp sin löning
Han har slagit's på nån krog
Synd om frun hans som ska
Dras med sådan karl"
Men han hörde inte gubbarnas giftiga ord
I den blåsiga och råa gryningen
Det var en vintermorgon
Vinden ylade från nord
Över skuldrorna på väderbitna män
Och med tunga kalla järn slet
Man hårt och bestämt
Medan snön vräkte virvlande ner
Men Bullen stod och yra och
Man viskade på skämt
"Se, det suger visst i tarmen efter mer!"
Och han liknade ett spöke
Han var darrande och grå
Med kalufsen sin full av snö
Och han kämpade med livеt
Och frös fingrarna blå
Där han stapplade bland skenor, plåt och strö
Men han villе vara ensam så han knatade åstad
Ner till byssjan där vid älvens östra strand
Och flinande och spefullt stod
Gubbarna och sa:
"Det är nog bäst han tar igen sig lite grand"
Och på byssjbänken slogs han
Sen mot brännvinstörstens klor
Och med minnen som for flaxande förbi
Han såg kärringen och barnen och
Han snyftade och svor
Han såg hjulet som han var en kugge i
Han såg människornas svek mot en broder i nöd
Mot en sate som var svagare än dem
Han såg dom som svek sin klass
När den krävde deras stöd
Och ljög sig feta för en kastad judaspeng
Allt dansade som trasor för hans plågade syn
När han somnade med storvästen på
Och där ute steg ett blygrått ljus emot skyn
Och från kajen hördes kättinglängor slå
Man fann honom på golvet "Hör
Han snarkar som en gris!
Du, vakna upp nu, det är midsommar snart!"
Men basen skrek: "Nu satan
Ringer jag efter polis
Nu ska han väck och det
Med en sjujävla fart!" men då hände något
Sällsamt i decembermorgonen
Och en urgammal vrede släpptes fri
Man såg hotfullt
Kallt och hårt på sin bas och sade sen:
"Dra åt helvete, det här det sköter vi!
Men Bullen sov med klädesplaggen
Klibbande som slem
Vid sitt kallsvettigt brinnande skinn
"Den stackarn är ju sjuk
Vi måste köra honom hem"
Sade gubbarna till basen och klev in
Och på starka armar lyftes
Bullen Johansson opp
Hjälptes varligt ut på rangliga ben
Och från taket smälte snön
I kristallklara dropp
Och över bergen syntes solens bleka sken
Och med bil gick deras långa och rasande färd
Ut till Biskopsgårn på gråa Hisingen
Det var fyra tysta män från
En karg och kämpig värld
Fyra ischiasmärkta, styvlemmade män
Och på sjunde våningen hade Bullen sitt hem
Och i trappan hördes barnaskrik och gräl
"Ta´t vackert"
Sa kamraterna och det lovade han dem
Och han tryckte deras händer till farväl
Halvdöd till sitt knog
Ja han mådde som den fyllhund han var
"Han har söpit upp sin löning
Han har slagit's på nån krog
Synd om frun hans som ska
Dras med sådan karl"
Men han hörde inte gubbarnas giftiga ord
I den blåsiga och råa gryningen
Det var en vintermorgon
Vinden ylade från nord
Över skuldrorna på väderbitna män
Och med tunga kalla järn slet
Man hårt och bestämt
Medan snön vräkte virvlande ner
Men Bullen stod och yra och
Man viskade på skämt
"Se, det suger visst i tarmen efter mer!"
Och han liknade ett spöke
Han var darrande och grå
Med kalufsen sin full av snö
Och han kämpade med livеt
Och frös fingrarna blå
Där han stapplade bland skenor, plåt och strö
Men han villе vara ensam så han knatade åstad
Ner till byssjan där vid älvens östra strand
Och flinande och spefullt stod
Gubbarna och sa:
"Det är nog bäst han tar igen sig lite grand"
Och på byssjbänken slogs han
Sen mot brännvinstörstens klor
Och med minnen som for flaxande förbi
Han såg kärringen och barnen och
Han snyftade och svor
Han såg hjulet som han var en kugge i
Han såg människornas svek mot en broder i nöd
Mot en sate som var svagare än dem
Han såg dom som svek sin klass
När den krävde deras stöd
Och ljög sig feta för en kastad judaspeng
Allt dansade som trasor för hans plågade syn
När han somnade med storvästen på
Och där ute steg ett blygrått ljus emot skyn
Och från kajen hördes kättinglängor slå
Man fann honom på golvet "Hör
Han snarkar som en gris!
Du, vakna upp nu, det är midsommar snart!"
Men basen skrek: "Nu satan
Ringer jag efter polis
Nu ska han väck och det
Med en sjujävla fart!" men då hände något
Sällsamt i decembermorgonen
Och en urgammal vrede släpptes fri
Man såg hotfullt
Kallt och hårt på sin bas och sade sen:
"Dra åt helvete, det här det sköter vi!
Men Bullen sov med klädesplaggen
Klibbande som slem
Vid sitt kallsvettigt brinnande skinn
"Den stackarn är ju sjuk
Vi måste köra honom hem"
Sade gubbarna till basen och klev in
Och på starka armar lyftes
Bullen Johansson opp
Hjälptes varligt ut på rangliga ben
Och från taket smälte snön
I kristallklara dropp
Och över bergen syntes solens bleka sken
Och med bil gick deras långa och rasande färd
Ut till Biskopsgårn på gråa Hisingen
Det var fyra tysta män från
En karg och kämpig värld
Fyra ischiasmärkta, styvlemmade män
Och på sjunde våningen hade Bullen sitt hem
Och i trappan hördes barnaskrik och gräl
"Ta´t vackert"
Sa kamraterna och det lovade han dem
Och han tryckte deras händer till farväl