Dan Berglund - De mördades fria republik Text (lyrics)
[Dan Berglund - De mördades fria republik Text lyrics]
Jag åt min gröt och läste tidningen
Tog väskan i min hand och kysste kärringen
Djup låg snön och natten såg mitt spår
Där på vägen som jag traskat
Fram i tretton långa år
Och denna dag låg vinden på från nord
Vi svetsade på däck, tretti meter över jord
Då hörde jag ett dån
Och någon som skrek: -Sven!
Men allt försvann i blod och eld
Och det blev natt igen
Så vaknade jag upp i en kista utav gran
Och tänkte att det här
Det liknar ju själva fan
Och kärringen hon grät och var
Likblek i sin syn
Medan prästen bad till herren gud
Med näsan sin i skyn
Sen firades jag ner till min enkla lägenhet
Och börja rulla tummar i min tysta ensamhet
Då var det nån som sa:
- Kamrat och bästa lik!
Välkommen till dom mördades fria republik!
Och där bland sten, bland rötter
Sand och mull
Låg människor i led, hela jorden var full
Av kvinnor och män som arbetat en gång
Och dom reste sig så jorden skalv
Och stämde upp en sång
Vi mördades i den svenska industrin
Vi är femhundra per år som
Blir slaktade som svin
I fabrikerna där man suger ut vår märg
Och störst av alla mördare
Är Jacob Wallenberg
Det var vi som höll igång hans fabrik
Det var vi som föll och blev burna ut som lik
Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor
Medan sossarna och facket sprang
Och putsade hans skor
Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik
Det hörs genom maskinerna i varje fabrik
Det hörs i vindens sus och i höga furors sång
Och det kräver att du gör din
Plikt och hämnas oss en gång
Och genom maskinerna sjunger vi för er:
Studera Marx och Lenin och förena er
Klass mot klass måste striden stå
Och i tysthet ska vi stiga upp
Och vara med er då
Tog väskan i min hand och kysste kärringen
Djup låg snön och natten såg mitt spår
Där på vägen som jag traskat
Fram i tretton långa år
Och denna dag låg vinden på från nord
Vi svetsade på däck, tretti meter över jord
Då hörde jag ett dån
Och någon som skrek: -Sven!
Men allt försvann i blod och eld
Och det blev natt igen
Så vaknade jag upp i en kista utav gran
Och tänkte att det här
Det liknar ju själva fan
Och kärringen hon grät och var
Likblek i sin syn
Medan prästen bad till herren gud
Med näsan sin i skyn
Sen firades jag ner till min enkla lägenhet
Och börja rulla tummar i min tysta ensamhet
Då var det nån som sa:
- Kamrat och bästa lik!
Välkommen till dom mördades fria republik!
Och där bland sten, bland rötter
Sand och mull
Låg människor i led, hela jorden var full
Av kvinnor och män som arbetat en gång
Och dom reste sig så jorden skalv
Och stämde upp en sång
Vi mördades i den svenska industrin
Vi är femhundra per år som
Blir slaktade som svin
I fabrikerna där man suger ut vår märg
Och störst av alla mördare
Är Jacob Wallenberg
Det var vi som höll igång hans fabrik
Det var vi som föll och blev burna ut som lik
Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor
Medan sossarna och facket sprang
Och putsade hans skor
Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik
Det hörs genom maskinerna i varje fabrik
Det hörs i vindens sus och i höga furors sång
Och det kräver att du gör din
Plikt och hämnas oss en gång
Och genom maskinerna sjunger vi för er:
Studera Marx och Lenin och förena er
Klass mot klass måste striden stå
Och i tysthet ska vi stiga upp
Och vara med er då