Daniel Adams-Ray, Organismen - Drömfångare Text (lyrics)

Jag ropade lejon
Och de trodde det var falskt larm
Som att leva drömmen bara var något abstrakt
Denna asfalt döljer ingen sandstrand
För det brinner och det ringer inga brandlarm
Tusen tårar, undanstoppade i bankfack
Bakom masken jag drunknade i på fastland
Det är svårt att fatta för
Någon som aldrig ramlat
Hur man hela tiden velat vara nåt annat
Såg din livstid utan att du sett en anstalt
Brusandes i tystnaden som på ett blandband
Jag ville trycka stopp
Men vägen sakna anhalt
Världen var min canvas
Jag färgade den nattsvart
Tills jag fattade att jag
Var som en lampknapp
Själ av pansar, redo att förvandlas
Fågel Fenix när jag reser mig ur askan
Hellre för nära solen än att
Tappa tron i en ankdamm

De säger att allt redan gjorts
Och trycker på autopilot
Med tiden blir vi pappfigurer
Brickor i ett sammelsurium
Men drömmarna vi har kan de aldrig ta
Drömmarna vi har kan de aldrig ta

Jag hade spik, men jag byggde ett slott
Jag fick en chans
Jag har skrikit så mycket det gått
Jag var på glid
Hela mitt liv blev ett stycke för kort
Jag var skit i princip
Kunde inte lyckats med nåt
De säger att det inte finns
Någon vinnare i krig
Jag går ändå in i slag varenda
Dag för att vinna mitt krig
Checkar av att-göra-listan för att
Vinna mig tid
Dricker för att glömma problemen
Och minnet förblir det här är livsverk
Det är alltså värk av livet
När varenda liten cell i kroppen värker i dig
Vill slänga mig över ratten och vända bilen
Sjukt att ingen av er ens verkar märka skiten
Jag kan inte bli stoppad i samma form som er
När jag fattade det kändes det som
Om en bomb slog ner säg inte nånting mer har
Mina drömmar i horisonten
Ingen av oss vet hur långt det är, de säger