Erik Lundin - Spökhistorien Text (lyrics)

I djungeln där varorna
Kunde väcka Tutankhamon
Där gamarna svävar och fula
Fiskar åker slalom
Där ormar slingrar fram ur sina
Hålor när dom tar nån
Där griser kan flyga och råttor
Sjunger upp i kanon
Där vissa satt på läktare
Och dom som blivit häktade
Såg ut som att dom bar
Omkring piano som en väktare
Och det fanns jävligt många becknare
Kunde inte slänga knatch utan att
Träffa nån som becknade
En shurda ducka mig för mindre seriösa saker
Var lika bra på att lösa
Saker som att slösa saker
Visade sig att att shuno var
Kusin till en nära vän
Ringde polarn sa vi träffas upp
Så vi kan lösa knaset
Här gäller handling över ord
Här gäller övermod här jagas nätverken som
Turister jagar lösenord
Har saker som jag måste lösa så jag föreslog
Vi möts på blåa linjens enda
Stopp som ligger över jord
Vi möttes upp och bytte ord
Tills jag lugna ner mig
Han ville bjuda på ett bloss
Jag sa jag undanber mig
Din jävla suedi ja vi fattar
Du har tungan med dig
Absolut men fokusera på att punda ner dig
Gå hem och slagga bakk mig
Drifta när du däckat
Sprungit lika många mil som du
Beställer på en vecka
Vi satt och garva tills min polare sa jalla
Vi conish mañana, det löser sig inshallah
Han försvann jag tänkte undrar när vi återses
Jag stod ensam på stationen
Och det låter skevt
Men något hände som blir svårt
För mig att återge
Perrongen fylldes med dimma och jag
Fick svårt att se
Något i luften kändes kvävande
Då jag ser konturen av en
Mycket bruten själ komma svävande
Det blåste som det stormade
Silhuetten verka som den bolmade
När jag konfronterades av vålnader
Ansiktsdragen formades
Trodde jag skulle svimma
Ljud, tid och känslan för
Rummet börja försvinna
Någonting inom mig fick tårar att börja rinna
Mötet gick på sekunder men
Kändes som flera timmar
Hjärtat börja bulta hårt och
Andningen blev tyngre
Som om såren sprättes upp och
Blodet forsa genom stygnen
Natten lyste upp som om man
Gått och vänt på dygnet
Han påminde om någon jag kände
När jag var yngre
Kroppen var i dvala men ögonen kunde tala
Ni bygger karriären på jorden av era gravar
För friheten ni jagar har
Förvandlat er till slavar jag tänkte, sant
Men du har ingen hyra att betala
Plus det kändes som berättelser
Han kört förut ingen sympati han sa inget
Man inte hört förut men smärtan i hans ögon
Blotta hela hans historia
Hans öde hade nästan hela livet pekat söderut
Borde känna sorg
Men allt som jag kunde känna var
Ett hat och en avsky jag tvingats
Bära med mig än idag
Det var som jag visste han
Skadat människor jag känner bra
Hans ögon satt på svaret och
Dom svarade det stämmer bra
Jag vaknade på nolltid ur min trans
Ville häva ur mig allt men
Jaga ord som inte fanns
Han sluta sväva och hans hållning fick balans
Som han stått och samlat mod och
Bara måste ta sin chans
För under mötets enda gång
Hans läppar bilda ord
Kändes det som ljudet stängdes av
Och hela bilden dog
Innan killen drog, kvicknade till och log
Med sprucken stämma sa han hälsa
Mamma att jag älskar henne, lillebror