Evert Taube - Balladen om gustaf blom Text (lyrics)
[Evert Taube - Balladen om gustaf blom Text lyrics]
Med gamle Highland Rover
En båt från Aberdeen
Vi låg uti San Pedro och lasta gasolin
Där träffa jag I dockan på Texacos kontor
En man från San Fransisco
Som hade mött min bror
Men det var inte detta jag skulle tala om
Det var om mannen själv och
Hans namn var Gustaf Blom
Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós
Han var från Västergötland men
Uppfödd I Borås
Han talte med polisen och
Flaskan den gick klar
Vi lämnade San Pedro och körde till en bar
Det var ett slags speak easy
Men blomman var betrodd i Wilmington
Los Angeles och själva Hollywood
På nittitalet kom jag till
New York som matros på Clara, sade Blom
Det var en bark från Mönsterås
I Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord
Kaptenen, styrman och vår däckslast
Allt gick över bord
Som jag var äldst I skansen
Så tog jag nu befäl
Och segla på kompassen till New Foundland
Allt gick väl och när vi kom till New
York så blev där rättegång
Men jag gick klar och seglade
Som båtsman till Geelong
Jag kom I själva rushen och
Reste för den skull
Som digger ut till Narrow Mine
Jag ville gräva gull
Jag grävde och jag vaska och skötte min affär
Och när jag kom till Melbourne, ja
Då var jag millionär
Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav
Jag köpte mig en skonare
Till Queensland mej begav
Jag börja fiska pärlor, jag tappade mitt gull
Förlorade en halv million blott
För en kvinnas skull
Hon var från Fidji Island
Jag föll I hennes garn
Och tvillingar hon fick
Det var två nästan svarta barn
Så kom den tredje pojken, men den, månntro
Var vit jag for till San Fransisco och
Tog pojken med mej dit
Där har jag nu min business
Jag har ett slakteri
Butiken ville jag att pojken skullet stå uti
Men han sov alla dagar och söp varenda natt
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen
Den var svart nu sitter han I Sing-Sing
Utmärglad som ett lik
Och själv går jag och sörjer
I min blodiga butik
Men mina svarta pojkar från Fidji, kära bror
De plöjer Söderhavet blå och
Hedrar far och mor
Jag tänker på den tiden
Jag längtar ner till dem
De är ju nästan svarta men
De har ett lyckligt hem
En skiftning I kulören, det gör väl ingenting
Nej, hellre snälla svarta barn
Än vita I Sing-Sing!
En båt från Aberdeen
Vi låg uti San Pedro och lasta gasolin
Där träffa jag I dockan på Texacos kontor
En man från San Fransisco
Som hade mött min bror
Men det var inte detta jag skulle tala om
Det var om mannen själv och
Hans namn var Gustaf Blom
Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós
Han var från Västergötland men
Uppfödd I Borås
Han talte med polisen och
Flaskan den gick klar
Vi lämnade San Pedro och körde till en bar
Det var ett slags speak easy
Men blomman var betrodd i Wilmington
Los Angeles och själva Hollywood
På nittitalet kom jag till
New York som matros på Clara, sade Blom
Det var en bark från Mönsterås
I Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord
Kaptenen, styrman och vår däckslast
Allt gick över bord
Som jag var äldst I skansen
Så tog jag nu befäl
Och segla på kompassen till New Foundland
Allt gick väl och när vi kom till New
York så blev där rättegång
Men jag gick klar och seglade
Som båtsman till Geelong
Jag kom I själva rushen och
Reste för den skull
Som digger ut till Narrow Mine
Jag ville gräva gull
Jag grävde och jag vaska och skötte min affär
Och när jag kom till Melbourne, ja
Då var jag millionär
Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav
Jag köpte mig en skonare
Till Queensland mej begav
Jag börja fiska pärlor, jag tappade mitt gull
Förlorade en halv million blott
För en kvinnas skull
Hon var från Fidji Island
Jag föll I hennes garn
Och tvillingar hon fick
Det var två nästan svarta barn
Så kom den tredje pojken, men den, månntro
Var vit jag for till San Fransisco och
Tog pojken med mej dit
Där har jag nu min business
Jag har ett slakteri
Butiken ville jag att pojken skullet stå uti
Men han sov alla dagar och söp varenda natt
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen
Den var svart nu sitter han I Sing-Sing
Utmärglad som ett lik
Och själv går jag och sörjer
I min blodiga butik
Men mina svarta pojkar från Fidji, kära bror
De plöjer Söderhavet blå och
Hedrar far och mor
Jag tänker på den tiden
Jag längtar ner till dem
De är ju nästan svarta men
De har ett lyckligt hem
En skiftning I kulören, det gör väl ingenting
Nej, hellre snälla svarta barn
Än vita I Sing-Sing!