Fejd - Gryning Text (lyrics)

Hör vindens klagande, hör skogens sång
Omkring mig viskar du i tankar bort

Du är som ödets lek du är som dödens svek
Där bortom tid och rum är inget glömt

Kommen du vännen min alltjämt så stark
När allting rämnat har så tag min hand
Du är som ödets lek du är som dödens svek
Där bortom tid och rum är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
För sista gången skall den
Smärtan mig nu lämna
När sorgens sista tårar runnit ner
Till jordens svarta mull

I var blomma dväljes en skatt
Spå den stjärna som tiderna sett
Allt är stilla, ursinnet vakar
Drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg

Du är som ödets lek du är som dödens svek
Där bortom tid och rum är inget glömt

Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
För sista gången skall den
Smärtan nu mig lämna
När sorgens sista tårar runnit ner
Till jordens svarta mull