Fronda - Du har mail Text (lyrics)
[Fronda - Du har mail Text lyrics]
Tja Fronda, första frågan: är det du?
YouTube säger att jorden är
Platt: är världen sjuk?
Jag tappade självförtroende för några år
Sen och går knappt ut
Kan inte se mig själv i spegeln längre
För jag är så jävla ful
Mina toppar är för höga mina
Dalar är för djupa
Jag tror att känner för på tok mycket
Hör jag till dom sinnessjuka?
Jag jämför mig jämt med andra
Och känner mig förödmjukad
Sen ältar jag samma saker, samma
Fast jag bara vill sluta du förstår
Jag vill vara perfekt men
Nedvärdera mig själv undviker situationer
Skräckscenarierna blir min cell
Förställ dig att din
Fantasi blir gallerförsedd
Och själen skriker: hjälp släpp ut mig
Jag blir så rädd
Jag är trött, så trött, men kan inte sova
Jag vill vakna upp
Starta om mitt liv i nyutgåva
Ja, ibland vill jag bara dö
Men jag vet att jag aldrig vågar
Mitt i en inre storm och
Mina tankar i livbåtar
Har du också varit där, ja
Att du inte vågar?
Har du satt andra i första rummet
Och nöjt dig som tvåa?
Har du också gjort val som
Du aldrig kommer förlåta?
Har du varit rädd men spelat tuff
Skrattat fast du vill gråta?
Vi är alla människor i stadskärnorna
Blir det inte mörkt ibland så
Ser vi aldrig stjärnorna
För vi är lika trasiga i stadskärnorna
Men det är där ljuset kommer in
Och då vi ser stjärnorna – du har mail
Tja Fronda
Ledsen att jag bombar dig med mail
Men det känns som att du är en
Av dom få som förstår mig
Jag passar inte in
Dagens klimat känns så fejk
Och många reducerar mitt
Problem till: tonårs-grej
Det är tungt men jag lever med det
Jag tror att jag har
Missuppfattat mitt egenvärde
Jagar alltid beröm och bekräftelse
För beröm är värde
Bedöm mig snälla så jag vet vad jag är värd
Så underlägsen
Ska det alltid vara så här
Tomt och meningslöst
Alla flyter planlöst i havet
Några få ser en ö
När jag mår riktigt dåligt händer det
Att jag ber en bön
Annars är jag lite mer som, okej, lev och dö
Svårt att förstå sammanhanget, bara
Göra, göra sträva, sträva
Bli bättre, bli duktigare
Alla får gärna tävla
Dom flesta vill vara som
Den egenkära stjärnan men jag känner mer för
Den verklighetsnära hjärnan
Ha, idag skrek dom: kolla
Tjockisen liknar en boll
Där har du en anledning till att jag
Har svårt att lita på folk internet är hårt
Det känns som: vi måste skita på nån
Vill inte återuppleva sånt
Därför min undvikande roll
Jag är rädd för att släppa in nån nära
Jag vet ett tankefel
Samtidigt är lika rädd för ensamhet
Jag tror att mina föräldrar belastade
Mig med deras problem
Det har rubbat min tillit och
Jag har fastnat i ängslighet
YouTube säger att jorden är
Platt: är världen sjuk?
Jag tappade självförtroende för några år
Sen och går knappt ut
Kan inte se mig själv i spegeln längre
För jag är så jävla ful
Mina toppar är för höga mina
Dalar är för djupa
Jag tror att känner för på tok mycket
Hör jag till dom sinnessjuka?
Jag jämför mig jämt med andra
Och känner mig förödmjukad
Sen ältar jag samma saker, samma
Fast jag bara vill sluta du förstår
Jag vill vara perfekt men
Nedvärdera mig själv undviker situationer
Skräckscenarierna blir min cell
Förställ dig att din
Fantasi blir gallerförsedd
Och själen skriker: hjälp släpp ut mig
Jag blir så rädd
Jag är trött, så trött, men kan inte sova
Jag vill vakna upp
Starta om mitt liv i nyutgåva
Ja, ibland vill jag bara dö
Men jag vet att jag aldrig vågar
Mitt i en inre storm och
Mina tankar i livbåtar
Har du också varit där, ja
Att du inte vågar?
Har du satt andra i första rummet
Och nöjt dig som tvåa?
Har du också gjort val som
Du aldrig kommer förlåta?
Har du varit rädd men spelat tuff
Skrattat fast du vill gråta?
Vi är alla människor i stadskärnorna
Blir det inte mörkt ibland så
Ser vi aldrig stjärnorna
För vi är lika trasiga i stadskärnorna
Men det är där ljuset kommer in
Och då vi ser stjärnorna – du har mail
Tja Fronda
Ledsen att jag bombar dig med mail
Men det känns som att du är en
Av dom få som förstår mig
Jag passar inte in
Dagens klimat känns så fejk
Och många reducerar mitt
Problem till: tonårs-grej
Det är tungt men jag lever med det
Jag tror att jag har
Missuppfattat mitt egenvärde
Jagar alltid beröm och bekräftelse
För beröm är värde
Bedöm mig snälla så jag vet vad jag är värd
Så underlägsen
Ska det alltid vara så här
Tomt och meningslöst
Alla flyter planlöst i havet
Några få ser en ö
När jag mår riktigt dåligt händer det
Att jag ber en bön
Annars är jag lite mer som, okej, lev och dö
Svårt att förstå sammanhanget, bara
Göra, göra sträva, sträva
Bli bättre, bli duktigare
Alla får gärna tävla
Dom flesta vill vara som
Den egenkära stjärnan men jag känner mer för
Den verklighetsnära hjärnan
Ha, idag skrek dom: kolla
Tjockisen liknar en boll
Där har du en anledning till att jag
Har svårt att lita på folk internet är hårt
Det känns som: vi måste skita på nån
Vill inte återuppleva sånt
Därför min undvikande roll
Jag är rädd för att släppa in nån nära
Jag vet ett tankefel
Samtidigt är lika rädd för ensamhet
Jag tror att mina föräldrar belastade
Mig med deras problem
Det har rubbat min tillit och
Jag har fastnat i ängslighet