Fronda - Underbar Text (lyrics)
[Fronda - Underbar Text lyrics]
Okej, sann historia yeah
Hon var sjutton år, 45 kilo lätt
Skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen -
Hostar upp mina problem
Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
Lever med en nattsvart känsla så vidrig men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att
Rymma ifrån den känslan
Tänk dig en massa människor
Som samlas runt dig
Och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma
Låser in mig på rummet
Det känns lite tryggare -
Världen genom mitt fönster
Har, dåligt med pengar
Kan inte följa trenderna
Och gör man inte det så
Försvinner de flesta vännerna
Sömnlös, hoppet hoppade av
Första chansen det fick så
Jag mår botten idag
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom
Har fel och du är underbar
Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag
Inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist
Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
Tänk om vi redan är döda
Här istället vi straffas
Det äter upp mig inifrån, självkänslan
Ligger i respirator så skadad och väntar
Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet
När döden alltid ler mot mig?
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?
När kroppen har panik och hjärnan
Vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig
Är trött på att vara trött
Ensamheten förför mig varje dag
Jag kliver upp
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom
Har fel och du är underbar
Det känns som första dagen i skolan ja
Fast varje dag
Nervositeten kidnappar min mage
Fram och tillbaks om jag kunde lita på mig
Själv och sluta söka svar
Då kanske ni skulle se mig som
Någon som var lika bra
En osynlig 17-åring vore allas dröm
Men inte på det sättet det
Skeppet har gått på grund
Låt mig inte sitta själv idag igen
Låt mig inte möta mina tankar
Som följer mig hem
Blickarna i korridoren är som
Knivhugg i låren det är sånt som får mig
Att överväga resan till båren
Tonåren, som skulle vara något bra
Varför flyttar de på mig när
Mobbarna får vara kvar?
Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
Det måste va' mitt äckliga jag
Som sätter mig ur spel
Det finns ingenting som går upp
Allting går ner bäst jag smyger in på rummet
Och skriver mitt brev
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom
Har fel och du är underbar
Hon var sjutton år, 45 kilo lätt
Skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen -
Hostar upp mina problem
Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
Lever med en nattsvart känsla så vidrig men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att
Rymma ifrån den känslan
Tänk dig en massa människor
Som samlas runt dig
Och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma
Låser in mig på rummet
Det känns lite tryggare -
Världen genom mitt fönster
Har, dåligt med pengar
Kan inte följa trenderna
Och gör man inte det så
Försvinner de flesta vännerna
Sömnlös, hoppet hoppade av
Första chansen det fick så
Jag mår botten idag
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom
Har fel och du är underbar
Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag
Inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist
Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
Tänk om vi redan är döda
Här istället vi straffas
Det äter upp mig inifrån, självkänslan
Ligger i respirator så skadad och väntar
Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet
När döden alltid ler mot mig?
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?
När kroppen har panik och hjärnan
Vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig
Är trött på att vara trött
Ensamheten förför mig varje dag
Jag kliver upp
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom
Har fel och du är underbar
Det känns som första dagen i skolan ja
Fast varje dag
Nervositeten kidnappar min mage
Fram och tillbaks om jag kunde lita på mig
Själv och sluta söka svar
Då kanske ni skulle se mig som
Någon som var lika bra
En osynlig 17-åring vore allas dröm
Men inte på det sättet det
Skeppet har gått på grund
Låt mig inte sitta själv idag igen
Låt mig inte möta mina tankar
Som följer mig hem
Blickarna i korridoren är som
Knivhugg i låren det är sånt som får mig
Att överväga resan till båren
Tonåren, som skulle vara något bra
Varför flyttar de på mig när
Mobbarna får vara kvar?
Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
Det måste va' mitt äckliga jag
Som sätter mig ur spel
Det finns ingenting som går upp
Allting går ner bäst jag smyger in på rummet
Och skriver mitt brev
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom
Har fel och du är underbar