kent - Sjukhus Text (lyrics)
[kent - Sjukhus Text lyrics]
De tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna
I dammet hade tid
De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga
Att de inte krävde lås
De ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter
Att vi alla gått ur tiden
De skriver ditt namn just
När regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden
Tamburin shakers av döda löv
Och de tog mig till en smutsig strand
Där vålnader av surfare som drunknat
Samlade PET-flaskor för pant
På en grusväg mellan fält där
Ondskans blommor tilläts växa
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och de pekar mot en fond, giftgula moln
Orangea lampor, tysta silos
Jetplans ångspår, bengrå torn
De viskar i mitt öra:
"Ser du framtiden, ser du hur inget växer
Inget lever men ingen dör?"
När man äntligen kan se
Alla mekanismerna där bakom
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se
Alla kejsare stå nakna så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal
På ett skuggigt sjukhus står en kvinna
Vid min säng som blekt sina
Tänder en grad för hårt
Hon smeker min kind varligt med
En hand konstgjord som dockors
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Och min hud är vitt porslin
Små ilskna utslag är en släng av
Allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett
Vykort, liksom testar vem du var
Det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem
Som drar i alla trådar
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se
Alla kejsare stå nakna så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Till en plats där bara skuggorna
I dammet hade tid
De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga
Att de inte krävde lås
De ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter
Att vi alla gått ur tiden
De skriver ditt namn just
När regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden
Tamburin shakers av döda löv
Och de tog mig till en smutsig strand
Där vålnader av surfare som drunknat
Samlade PET-flaskor för pant
På en grusväg mellan fält där
Ondskans blommor tilläts växa
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och de pekar mot en fond, giftgula moln
Orangea lampor, tysta silos
Jetplans ångspår, bengrå torn
De viskar i mitt öra:
"Ser du framtiden, ser du hur inget växer
Inget lever men ingen dör?"
När man äntligen kan se
Alla mekanismerna där bakom
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se
Alla kejsare stå nakna så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal
På ett skuggigt sjukhus står en kvinna
Vid min säng som blekt sina
Tänder en grad för hårt
Hon smeker min kind varligt med
En hand konstgjord som dockors
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Och min hud är vitt porslin
Små ilskna utslag är en släng av
Allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett
Vykort, liksom testar vem du var
Det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem
Som drar i alla trådar
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se
Alla kejsare stå nakna så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset