Lars Winnerbäck - Jag Fattar Ingenting Text (lyrics)

Inte en dag yngre skriver jag en sång
Jag har ältat alla ord
Här över muggar och glas
Vi kom varandra närmre du och jag i vår
Och jag är tacksam för att du orkade lyssna

En sommar igen kanske nån vecka på landet
Kanske nån helg i nån storstad söderut
Du och din tjej jag och min son ibland
Planerna är skönt om dom kan flyta lite nu

Fan, det värker det ilar då och då
Det känns ibland som om alla har
Förstått utom jag att världen står och pekar
Stackars han som tror att livet är en dröm
Han borde ta ett jobb

Jag drack en kaffe hos Louise
På hennes uteplats igår hembakt och en son
Som lärt sig cykla just
Hon berättade sin historia


Och om styrkan hon fått hur värdena ändras
När sjukdomar kommer

Jag ville skjuta mig själv
Redan på tunnelbanan hem
För hur svag jag har varit
Och hur fel jag haft två öl senare
Var Skånegatan ändå lite lockande
Och framtidens ljus

Jag fattar ingenting

Ännu inte äldre tar jag flyget härifrån
Och tänker att jag blivit lite starkare
Tänker att jag bara måste se mig om
Och leva lite mer du vet hur jag är
Men sen i mörkret på hotellet
I lappsjukans klimax klickar jag fram bilder
Som jag har i telefon hon och jag i taxi
På väg från Gorkijparken på ett sista försök
I Moskva

Nu minns jag det som varmt
Det där som frös i TV-soffan
Dagarna vi inte orkade prata med varann
Jag tvivlar än en gång
Och strör ut frågorna på bordet
Nån säger nånting nån annan nåt annat

Jag kunde säga att jag önskar hon förstod
Men det är ju inte det
Jag vill nog bara ändra sanningen
Nu går solen upp och jag står på en balkong
I ett land jag aldrig känt
Och tittar österut ett land jag aldrig känt
Med nya smaker att förnimma
Steg som måste tas
Och mina hyllor för mig själv
Stolt som en bödel som bara gör sitt jobb
Väntar jag på frälsning och förståelse

Jag fattar ingenting

Jag fattar ingenting och jag ser bara tecken
Bilder säger stanna bilder säger gå
Vi pratar inte mera
Eller gifter oss till hösten saker förändras
När tiden går

Har jag väntat mig för mycket
Blåste jag iväg jag ser tillbaka på
En radda av affischer
Jag tror jag drömde om ett liv
Bara utan korridorer utan korridorer
Skulle jag bli lycklig

Du kände mig när åren var terminer
När sommaren var helig och nätterna var allt
Du har vart densamma
Som en klippa genom tiden med en hand som
Verkat räcka åt oss alla

Minns du när vi satt
Utanför Strandbaden i Falkenberg
Och lyssnade på när havet blåste in
Det var långt innan henne
Det var långt före allt
Men jag kan inte komma på
Att jag saknade nåt då

Jag ser regnet komma närmre över floden
TV: n dövar tystnaden i mörkret
Tid tid inte en dag yngre
Skriver jag en sång

Jag fattar ingenting