Lars Winnerbäck - Psalm I Januari Text (lyrics)
[Lars Winnerbäck - Psalm I Januari Text lyrics]
Fenomena, Du står tidlös mellan
Björkarna i frostat vinterhår
Fenomena, Du är tusental av nykterhet
Och svaren där jag går
Lika jungfrulik som morgonen, om våren
Bortom stan lika liten som ett sommarregn
För dom som inte hörde vad Du sa
Här lever drömmen om "det största"
Som en bubblande vulkan
Jag går och säger till mig själv: Snart
Är det vår då faller regnet, inte jag
Fenomena, Du är vakan över mänskobyn
Och flykten därifrån
Fenomena, Dina änglar sjunger
Kärlek, under månen, ner vid ån
Här växer tystnaden till vakuum
I betong och korridor vi glömde björkarna
Och änglarna i snön och vissa
Tror att Du försvann
Glömskan härjar fritt och spottar
Skräck på fröken Svår
Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att
Inte bli nånting man tar sig an
Fenomena, Du är lugnet som en söndag
Sprider ut på alla torg
Fenomena, Du predikar lika
Brinnande om glädje, som om sorg
Lika självklart spricker isen
Som den frusit till en gång
Och Du spelar skådespelet gång på gång men
Har vi lärt oss nånting alls?
Det är nätt och jämt att
Vi kan älska i betong
Och lika hårt, som Dina
Änglar sjunger vackert
Stramar glömskan om min hals
Fenomena, Du står tidlös mellan björkarna
Och sträcker ut Din hand
Fenomena, Du är Leva, låta leva
Lite lugn i Leva land
Lika jungfrulik som morgonen, om våren
Bortom stan lika väldig som ett åskmoln
När Du dånar över sovande kvarter
Här lever drömmen om "det största"
Som en bubblande vulkan
Snart spricker isen över ån du viskar
Tyst: Långt bortom rikedom finns mer
Björkarna i frostat vinterhår
Fenomena, Du är tusental av nykterhet
Och svaren där jag går
Lika jungfrulik som morgonen, om våren
Bortom stan lika liten som ett sommarregn
För dom som inte hörde vad Du sa
Här lever drömmen om "det största"
Som en bubblande vulkan
Jag går och säger till mig själv: Snart
Är det vår då faller regnet, inte jag
Fenomena, Du är vakan över mänskobyn
Och flykten därifrån
Fenomena, Dina änglar sjunger
Kärlek, under månen, ner vid ån
Här växer tystnaden till vakuum
I betong och korridor vi glömde björkarna
Och änglarna i snön och vissa
Tror att Du försvann
Glömskan härjar fritt och spottar
Skräck på fröken Svår
Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att
Inte bli nånting man tar sig an
Fenomena, Du är lugnet som en söndag
Sprider ut på alla torg
Fenomena, Du predikar lika
Brinnande om glädje, som om sorg
Lika självklart spricker isen
Som den frusit till en gång
Och Du spelar skådespelet gång på gång men
Har vi lärt oss nånting alls?
Det är nätt och jämt att
Vi kan älska i betong
Och lika hårt, som Dina
Änglar sjunger vackert
Stramar glömskan om min hals
Fenomena, Du står tidlös mellan björkarna
Och sträcker ut Din hand
Fenomena, Du är Leva, låta leva
Lite lugn i Leva land
Lika jungfrulik som morgonen, om våren
Bortom stan lika väldig som ett åskmoln
När Du dånar över sovande kvarter
Här lever drömmen om "det största"
Som en bubblande vulkan
Snart spricker isen över ån du viskar
Tyst: Långt bortom rikedom finns mer