Lars Winnerbäck - Rusningstrafik Text (lyrics)

Duvorna går runt och pickar smulor i betongen
Där jag står väntande i tunnelbanedån
Ja, dom, som skulle vara fredssymboler
Skiter på perongen och jag förstår
Jag skulle själv gjort samma sak
Om jag kunde flyga härifrån

Jag antar att Du går till
Någon ödslig krog inatt denna mörka natt
Det är ett sätt att stänga av

Det hänger nån slags boxershortsmodell
I alla fönster där jag går
Och undrar om jag vill se ut som han
Ja, det, som skulle va' kalsonger
Blir en pil i våra mönster hur vi mår
Beror på vad det står
Att: Sån är kvinna, sån är man

Jag antar att Du gömmer Dig
Under täcket nu inatt denna kalla natt


Det är ett sätt att stänga av

Och där kan tankarna få tänka som dom vill
Där finns inga flimmerljus som hjälper till
I tunnelbanedån dövas dom inre, tysta skriken
Det är svårt att få en plats här
I rusningstrafiken

Allting går så fort sen nån har
Sagt att tid är pengar går vi på
Fast tiden är väl gratis, vad jag vet
Sömntabletter tycks va effektivare än sängar
Sen närdå? Vi irrar vidare i rusningen
I varsin ensamhet

Jag antar att Du proppar
Hjärnan full med Panodil och Cipramil
Det är ett sätt att hänga med

Och prylarna far runt och slickar
Sår som aldrig läker rulla på
Orsaken vill ingen ens förstå
För nån har sagt att har man
Gott om pengar är man säker för vadå?
Jag menar kylan, mörkret
Stan och stressen hittar Dig ändå
Jag antar att Du längtar ut
Till skogen då och då det verkar så
Där man kan slippa hänga med

Och där kan fötterna få ströva som dom vill
Där hjälper inga tåg och rulltrappor till
I tunnelbanedån dövas dom inre, tysta skriken
Det är svårt att få en plats här
I rusningstrafiken
Ja, människor går runt och
Pickar smulor i betongen på ackord
Och rusandes i tunnelbanedån
Vi, som skulle vara människor
Blir stoft i konkarongen själavård
Skjuts upp till efter döden
När vi flugit härifrån

Jag antar att Du vänjer Dig
Jag antar att Du vet ensamhet:
Det är det enda vi har kvar