Lars Winnerbäck - Under Månen Text (lyrics)
[Lars Winnerbäck - Under Månen Text lyrics]
Fru Bast hälsade på den natten
Fri från alla domedagsdressyrer
Månen stod i zenit över ån
I Dionysos vinkapell satt älvorna
Och skåla med satyrer
Och vi hylla vår förgängelsedemon
Det var sommar och du skulle härifrån
Och jag såg bjälken i mitt öga
Men sån insikt hjälper föga
När Frej har plockat ut sitt honorar
Då vill man skrika börja om och stanna kvar
Men vem hör en sådan sliten kommentar?
Inget svar
Men stjärnor föll och älvor höll oss
Fångna i ett avsked under månen
Domedagsprofeter satt och grät
Och orden om försoning fick sitt liv
Som aldrig hörts i telefonen
En kyss i Dionysos téte-a-téte
Ett snedsteg av förlåt som jag förlät
För månen har en kraft som förnuftet
Aldrig haft och aldrig får
Och då går det som det går
Sen vill jag skriva allt jag
Sett så nån förstår
Fast inga toner kan förklara hur jag mår
Och det blev sent och det blev tyst
Och när Bacchus hade kysst oss blev
Du rädd och jag blev stel
Och du sa allt det här är fel
Men alla älvor höll oss kvar och nu var
Döden uppenbar vid vårat avsked under månen
Och timmarna vi hade och som gick
Försvann med tanken bort i dimman
Vi vände innan Venus syntes klart
Och landa i en säng med valda
Ord och såg vår sista vargatimme
Satyrer vände hem från fläkt och fart
Det va lugnt och tyst men knappast underbart
För är man trött på ensamhet
Har tystnad mist sin dignitet
Nu var vi två men ensamheten gav sig på
Och den anföll med ett tal om
Allt jag inte kunde få
Och du såg det men du bad mig inte gå
Men förstå
Och det vart en sekund av enighet och en
Sekund av osynliga tårar i Dionysos dissonans
En sekund var klarsynt och förstod
Att jag var en av tusen dårar som hoppas
Harmoni och tolerans
Men letar så febrilt i älvors dans
Så jag gick hem så konsekvent
Till mig och mina instrument
Och sagan fick det slut den skulle ha
Men det var sommar då och natten blev
Ju bra så det va vackert
Men det såg jag först idag
Och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos
Vinkapell och ser satyrer höja glas
Och älvor dansa i extas
Jag vinglar sakta ner till ån och sänder
Hälsning därifrån till en
Drottning under månen
Fri från alla domedagsdressyrer
Månen stod i zenit över ån
I Dionysos vinkapell satt älvorna
Och skåla med satyrer
Och vi hylla vår förgängelsedemon
Det var sommar och du skulle härifrån
Och jag såg bjälken i mitt öga
Men sån insikt hjälper föga
När Frej har plockat ut sitt honorar
Då vill man skrika börja om och stanna kvar
Men vem hör en sådan sliten kommentar?
Inget svar
Men stjärnor föll och älvor höll oss
Fångna i ett avsked under månen
Domedagsprofeter satt och grät
Och orden om försoning fick sitt liv
Som aldrig hörts i telefonen
En kyss i Dionysos téte-a-téte
Ett snedsteg av förlåt som jag förlät
För månen har en kraft som förnuftet
Aldrig haft och aldrig får
Och då går det som det går
Sen vill jag skriva allt jag
Sett så nån förstår
Fast inga toner kan förklara hur jag mår
Och det blev sent och det blev tyst
Och när Bacchus hade kysst oss blev
Du rädd och jag blev stel
Och du sa allt det här är fel
Men alla älvor höll oss kvar och nu var
Döden uppenbar vid vårat avsked under månen
Och timmarna vi hade och som gick
Försvann med tanken bort i dimman
Vi vände innan Venus syntes klart
Och landa i en säng med valda
Ord och såg vår sista vargatimme
Satyrer vände hem från fläkt och fart
Det va lugnt och tyst men knappast underbart
För är man trött på ensamhet
Har tystnad mist sin dignitet
Nu var vi två men ensamheten gav sig på
Och den anföll med ett tal om
Allt jag inte kunde få
Och du såg det men du bad mig inte gå
Men förstå
Och det vart en sekund av enighet och en
Sekund av osynliga tårar i Dionysos dissonans
En sekund var klarsynt och förstod
Att jag var en av tusen dårar som hoppas
Harmoni och tolerans
Men letar så febrilt i älvors dans
Så jag gick hem så konsekvent
Till mig och mina instrument
Och sagan fick det slut den skulle ha
Men det var sommar då och natten blev
Ju bra så det va vackert
Men det såg jag först idag
Och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos
Vinkapell och ser satyrer höja glas
Och älvor dansa i extas
Jag vinglar sakta ner till ån och sänder
Hälsning därifrån till en
Drottning under månen