Lasse Stefanz - Med vinden i ryggen Text (lyrics)
[Lasse Stefanz - Med vinden i ryggen Text lyrics]
Vi ser honom ofta, en tärd liten man
I brun stickad kofta, och gitarr i sin hand
Han spelar, och sjunger, om livet
Och åren som gått
Det känns lite ensamt det sa han en gång
Bad mej sen lyssna på en nyskriven sång
Hans text, var ett medley
Av tiden, som runnit i väg
Han skriver om livet han vet hur det är
Att älska till vanvett att ha någon kär
Han kan inte glömma
Den kvinna, han mötte som ung
Det handlar om kärlek, som aldrig tar slut
Man vänjer sej delvis, men aldrig fullt ut
Hans ögon, är fyllda, av tårar
Men rösten den bär
Det blir tyst, det känns tomt, det gör ont
Men med vinden i ryggen
Förs vi in i livet mot okända mål
Man tvingas att fortsätta gå
Fast hjärtat vill sluta att slå
Men när stormen har lagt sej
Blickar man tacksamt mot tiden som var
Med vinden i ryggen så har vi minnena kvar
Det blir tyst, det känns tomt, det gör ont
Men med vinden i ryggen
Förs vi in i livet mot okända mål
Man tvingas att fortsätta gå
Fast hjärtat vill sluta att slå
Men när stormen har lagt sej
Blickar man tacksamt mot tiden som var
Med vinden i ryggen så har vi minnena kvar
Vi ser honom ofta, en tärd liten man
I brun stickad kofta, och gitarr i sin hand
Han spelar, och sjunger, om livet
Och åren som gått
I brun stickad kofta, och gitarr i sin hand
Han spelar, och sjunger, om livet
Och åren som gått
Det känns lite ensamt det sa han en gång
Bad mej sen lyssna på en nyskriven sång
Hans text, var ett medley
Av tiden, som runnit i väg
Han skriver om livet han vet hur det är
Att älska till vanvett att ha någon kär
Han kan inte glömma
Den kvinna, han mötte som ung
Det handlar om kärlek, som aldrig tar slut
Man vänjer sej delvis, men aldrig fullt ut
Hans ögon, är fyllda, av tårar
Men rösten den bär
Det blir tyst, det känns tomt, det gör ont
Men med vinden i ryggen
Förs vi in i livet mot okända mål
Man tvingas att fortsätta gå
Fast hjärtat vill sluta att slå
Men när stormen har lagt sej
Blickar man tacksamt mot tiden som var
Med vinden i ryggen så har vi minnena kvar
Det blir tyst, det känns tomt, det gör ont
Men med vinden i ryggen
Förs vi in i livet mot okända mål
Man tvingas att fortsätta gå
Fast hjärtat vill sluta att slå
Men när stormen har lagt sej
Blickar man tacksamt mot tiden som var
Med vinden i ryggen så har vi minnena kvar
Vi ser honom ofta, en tärd liten man
I brun stickad kofta, och gitarr i sin hand
Han spelar, och sjunger, om livet
Och åren som gått