Lasse Stefanz - Vid en liten fiskehamn Text (lyrics)
[Lasse Stefanz - Vid en liten fiskehamn Text lyrics]
Vid en liten fiskehamn
Fanns en liten resturang
Och vid ett av de små borden
Satt ett par i svärmeri
Och de älskade varann
Och hon krama hårt hans hand
Nu de båda funnit lyckan
Och två hjärtan stod i brand
Till musikens ljuva toner
Bjöd han henne upp till dans
Och hon skrattde av glädje
Just nu inget annat fanns
Än en man från stora haven
Som nu åter nått sin hamn
Och som träffat den han älskar
På en liten resturang vid en liten fiskehamn
Fanns en liten vacker strand
Där de båda sakta vandrar
Tätt intill i svärmeri
Och från månens silversken
Där den ljumma vinden ven
Gav han henne avskedskyssen
Och till tårar tog farväl
Och när morgonsolen lyste
Sakta båten styrde ut
Kvar på strand stod den han älskar
Och av honom tog förväl
Men från hennes vackra ögon
Stora tårar trillar ner
Nu hon åter ensam vandrar
Uti minnet honom ser vid en liten fiskehamn
Fanns en liten resturang
Och vid ett av de små borden
Satt en ensam flicka kvar
Och hon väntade sin man
Som nu borde nått sin hamn
Men hon väntade förgäves
Ty han kom ej mer i land
På de mörka tysta vatten
Styrde han sin långa färd
Till den vän som honom väntar
Till en plats vid hemmets härd
Men av stora vågors krafter
Drogs den lilla båten ner
På de mörka tysta vatten
Seglar båten aldrig mer
På de mörka tysta vatten
Seglar båten aldrig mer
På de mörka tysta vatten
Seglar båten aldrig mer
Fanns en liten resturang
Och vid ett av de små borden
Satt ett par i svärmeri
Och de älskade varann
Och hon krama hårt hans hand
Nu de båda funnit lyckan
Och två hjärtan stod i brand
Till musikens ljuva toner
Bjöd han henne upp till dans
Och hon skrattde av glädje
Just nu inget annat fanns
Än en man från stora haven
Som nu åter nått sin hamn
Och som träffat den han älskar
På en liten resturang vid en liten fiskehamn
Fanns en liten vacker strand
Där de båda sakta vandrar
Tätt intill i svärmeri
Och från månens silversken
Där den ljumma vinden ven
Gav han henne avskedskyssen
Och till tårar tog farväl
Och när morgonsolen lyste
Sakta båten styrde ut
Kvar på strand stod den han älskar
Och av honom tog förväl
Men från hennes vackra ögon
Stora tårar trillar ner
Nu hon åter ensam vandrar
Uti minnet honom ser vid en liten fiskehamn
Fanns en liten resturang
Och vid ett av de små borden
Satt en ensam flicka kvar
Och hon väntade sin man
Som nu borde nått sin hamn
Men hon väntade förgäves
Ty han kom ej mer i land
På de mörka tysta vatten
Styrde han sin långa färd
Till den vän som honom väntar
Till en plats vid hemmets härd
Men av stora vågors krafter
Drogs den lilla båten ner
På de mörka tysta vatten
Seglar båten aldrig mer
På de mörka tysta vatten
Seglar båten aldrig mer
På de mörka tysta vatten
Seglar båten aldrig mer