Perssons Pack - Nu har pojken blivit kär Text (lyrics)

Bortom de blå bergen där finns en liten stad
Gå en kilometer så hittar du ett hav
Där blåsten pinar ut varje uns av
Vett en vuxen man kan ha

Själv stod jag där i våras
Med fickan fylld av skrot
Med svart färg i mitt
Sinne och slipstenskedjad fot
Och lukten i min näsa den som andra
Kallar frisk den bär jag kvar

Det kanske kallas feghet
Det kanske kallas mod
Eller vanlig simpel dumhet
Jag kände där jag stod
Men tändsticksbenen skulle nog få knalla med
Mig runt ett bra tag till

Så vattnet fick den äran att
Svälja all min skrot
Det plaska till runt stenen när ytan tog emot
Efter två-tre dar så träffa
Jag en flicka underbar
Som viska mig i örat "Jag
Har själv gjort likadant"
Nu ska jag säga som det är:
Nu har pojken blivit kär

Hon sa att hon kom hit
In till stan för längesen
Vart klädd i italienskt men
Därinne blev hon bränd
Efter fyra år i leran låg hon längs
Med den nivå där andra går

Då kröp hon ut till havet
Där stupen är som högst
För att tvätta av sig livet men
Då hörde hon en röst
"Flicka ta dig samman du är aldrig
Så ensam som du tror"

Veckan efter gick hon nerför
Vägen där hon bor
Och stötte på en pojke som kunde vart en bror
Han halta vägen fram och hade
Kedjeformat sår runt höger fot

Så du som nu har lyssnat
Och tycker du är smart
Lova mig att aldrig dra på mun åt en kamrat
Som knackat på hos djävulen
Men sen gått därifrån
Han har rätt att bli förälskad
Och lalla som ett fån
Jag ska säga som det är:
Nu har pojken blivit kär
Ja, låt mig säga som det är:
Nu har pojken blivit kär