Roffe Ruff - Barrabas Text (lyrics)

Tar det aldrig slut
Saltet gör att huden spricker upp
Lämnar öppna sår där benen sticker ut
Kan inte annat än att småle
Har svårt att andas
Jag förvandlas till en flugbuffé på två ben
Akilles klagar över skavsår
I sina nya Gucci dojor tål han
Mindre än ett barn tål
Och han har trampat mig på
Nerverna i fyra dar
Det kan betyda att en sanddyna blir hans grav
Tur för han att jag har knappt energi
Att förmå mina ben att ta ännu ett kliv
Har slutat tro på att jag nånsin kommer dit
I horisonten väntar inget bättre
Liv bara mera mer
Jesus vill att jag förlåter dom
Som har förvisat mig från byn
Men jag har svårt att förlåta nån
Som håller käften för att rädda sitt skinn
Ni är smuts i mina ögon ni betyder ingenting
(Öh)

Men jag lovar att jag kommer tillbaks
Och ingen kommer hjälpa er då den dagen gryr
För hela byn kommer stå till svars
Och alla kommer få känna på mitt raseri

Akilles duka under den sista timmen
Med en lipsill som plågade mig
Mer än mina sjuka lögner
Jag känner hungern gro
Om jag ska följa i hans fotsteg så
Kommer jag åtminstone ha lugn och ro
Solen skapar illusioner hallucinationer
Sanden blir till gräs skuggor
Blir till floder
De tycks försvinna varje gång jag kutar fram
Jag kupar händerna skopar upp och
Suger i mig sand så plötsligt blir det natt
Blicken fastnar på en silhuett som närmar sig
Jag tror att hjärnan spelar ett spratt
En röst som säger fokusera min vän
Du har så lite kvar du
Måste upp på benen igen
Jag vet att livet har varit orättvist
Men jag kan hjälpa dig
På traven lilla människogris
Om du vill så kan vi bilda en pakt
Med en droppe av blod
Behöver inget kontrakt
Jag är en man av mitt ord

Men jag lovar att jag kommer tillbaks
Fast ingen kommer säga dig när den dagen blir
Och när jag kommer för att ta betalt
Så finns det ingen räddning eller amnesty

Jag accepterar dealen
Han fyller på med mat och vatten
Plus en karta och kompass för den sista milen
Och på nått märkligt sätt
Så verkar alla mina sår ha läkt igen
Och hela kroppen verkar fjäderlätt
Jag liksom svävar fram
Endast tyngd av mina minnen plus ett
Brinnande svärd i min vänstra hand
Och i min andra hand en filofax med namn
Med tid och plats och garanti
För vad som komma skall
Kalla mig känslokall man kan bli kallad värre
Som att bli kallad Judas av sina bästa vänner
Att uteslutas och förskjutas fast
Det inte stämmer
Att förödmjukas nått så sinnessjukt
Att allt man känner
Är för att mörda dom, nu börjar gryningen
Igenom hålen i min mask ser jag byn igen
Den tonar upp sig bakom
Kullen lite längre fram
Jag börjar springa allt jag har
Med svärdet i min hand

För jag lovade att komma tillbaka
Men ingen skulle tro på mig naturligtvis
Så nu har ni bara askan kvar
Jag kommer att få brinna i en evighet
För jag lovade att komma tillbaks
Men ingen skulle tro på mig naturligtvis
Så nu har ni bara askan kvar
Jag kommer att få brinna i en evighet
(Låt det brinna x)