Sofia Karlsson - Moesta et Errabunda Text (lyrics)
[Sofia Karlsson - Moesta et Errabunda Text lyrics]
O älskade säg
Om ditt hjärta ej stundom har flytt
Långt bort från det mulnande hav
Och den orena stad?
Till hav som är klarare blått
Och så jungfruligt nytt
Att dess skum är ett ljusets
Och renhetens bländande bad
Dit, älskade säg
Om ditt hjärta ej stundom har flytt?
Blott havet det vida kan
Läka de kvalfyllda bröst
Vems ande har låtit dess
Rosslande vågsånger bli
Tätt följda av vindarnas milda
Harpklingande röst
Åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan
Läka det kvalfyllda bröst
O bär mig, min springare, för mig i fjärran
Fregatt! Långt, långt här är stoftet
Av strömmande tårarna vått! O säg
Är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
Bort, bort ifrån grämelse
Synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare
För mig i fjärran fregatt!
O rosornas paradisland, huru fjärran du är
Där himmelens ljus är som
Glädjens och kärlekens sken
Där den som blir älskad och
Dyrkad är värd hållas kär
Och vällusten själv, fastän het
Bliver helgad och ren
O, rosornas paradisland, huru fjärran du är!
Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö
Med visor och kyssar och
Hjärtans förborgade rus
Där fiolernas ekon bland
Skuggande kullarna dö
Vid vinkrus i aftonens rosdoft
Och svalnande sus
Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö
All oskuldens Eden av fröjd
Och förstulna behag
Mer fjärran än Kina och Indien? Säg
Huru lång
Är vägen till dig kan du ropas tillbaka i dag
Eller kallas till liv av den klaraste
Flöjtrena sång all oskuldens Eden av fröjd
Och förstulna behag
Om ditt hjärta ej stundom har flytt
Långt bort från det mulnande hav
Och den orena stad?
Till hav som är klarare blått
Och så jungfruligt nytt
Att dess skum är ett ljusets
Och renhetens bländande bad
Dit, älskade säg
Om ditt hjärta ej stundom har flytt?
Blott havet det vida kan
Läka de kvalfyllda bröst
Vems ande har låtit dess
Rosslande vågsånger bli
Tätt följda av vindarnas milda
Harpklingande röst
Åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan
Läka det kvalfyllda bröst
O bär mig, min springare, för mig i fjärran
Fregatt! Långt, långt här är stoftet
Av strömmande tårarna vått! O säg
Är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
Bort, bort ifrån grämelse
Synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare
För mig i fjärran fregatt!
O rosornas paradisland, huru fjärran du är
Där himmelens ljus är som
Glädjens och kärlekens sken
Där den som blir älskad och
Dyrkad är värd hållas kär
Och vällusten själv, fastän het
Bliver helgad och ren
O, rosornas paradisland, huru fjärran du är!
Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö
Med visor och kyssar och
Hjärtans förborgade rus
Där fiolernas ekon bland
Skuggande kullarna dö
Vid vinkrus i aftonens rosdoft
Och svalnande sus
Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö
All oskuldens Eden av fröjd
Och förstulna behag
Mer fjärran än Kina och Indien? Säg
Huru lång
Är vägen till dig kan du ropas tillbaka i dag
Eller kallas till liv av den klaraste
Flöjtrena sång all oskuldens Eden av fröjd
Och förstulna behag