Sofia Karlsson - Helgdagskväll i timmerkojan Text (lyrics)
[Sofia Karlsson - Helgdagskväll i timmerkojan Text lyrics]
Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst
Vik, bekymmer ur snöhöljda bo! Vi ha eld
Vi ha kött vi ha brännvin till tröst
Här är helg djupt i skogarnas ro!
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
Om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren och spela vals
Över spökblåa, månlysta snår!
Det är mil efter mil till lador och hus
Där frosten går tjurig vid grind
Här är lustigt i stockeldens gula ljus
Som darrar i nattens vind
Och du är fager, Brogren i eldglans röd
Där du gnider din svarta fiol
För mat och för brännvin du glömt all nöd
Och din panna är ljus som en sol
Och Jon där du sitter
Vid grytan din en baron
I din mollskinnsskrud se fast åren ha garvat
Ditt sega skinn i ditt sot är du ung
Som en gud!
Och Vargfors-Fredrik du skrattande man
Som vill alla uslingar väl -kom, sjung
Om din ungdoms synd om du kan
Och en skål för din gossesjäl!
Och när morgonens stjärnor blekna och dö
Och när ångorna stelna till is
Och när dagningen skälver på myr och sjö
Vi sova på doftande ris
Ja då sova vi alla på granris tungt
Och drömma om bleka mör och snarka
Och vända oss manligt och lugnt
Medan elden den falnar och dör
Vik, bekymmer ur snöhöljda bo! Vi ha eld
Vi ha kött vi ha brännvin till tröst
Här är helg djupt i skogarnas ro!
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
Om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren och spela vals
Över spökblåa, månlysta snår!
Det är mil efter mil till lador och hus
Där frosten går tjurig vid grind
Här är lustigt i stockeldens gula ljus
Som darrar i nattens vind
Och du är fager, Brogren i eldglans röd
Där du gnider din svarta fiol
För mat och för brännvin du glömt all nöd
Och din panna är ljus som en sol
Och Jon där du sitter
Vid grytan din en baron
I din mollskinnsskrud se fast åren ha garvat
Ditt sega skinn i ditt sot är du ung
Som en gud!
Och Vargfors-Fredrik du skrattande man
Som vill alla uslingar väl -kom, sjung
Om din ungdoms synd om du kan
Och en skål för din gossesjäl!
Och när morgonens stjärnor blekna och dö
Och när ångorna stelna till is
Och när dagningen skälver på myr och sjö
Vi sova på doftande ris
Ja då sova vi alla på granris tungt
Och drömma om bleka mör och snarka
Och vända oss manligt och lugnt
Medan elden den falnar och dör