Sofia Karlsson - Jag har drömt... Text (lyrics)
[Sofia Karlsson - Jag har drömt... Text lyrics]
Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga
Om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus
Om när all världen jag ser dansa och gunga
Och darra i dåraktigt rus
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar
Vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt
Jag har drömt att en liten, liten kvinna
Skulle söva mig med visor
Skulle smeka mig med skratt
Och när allt som jag byggt måste brinna
Skulle följa mig i elddopets natt
Jag har tänkt att alla jagande åren
Som har dödat det jag älskat
Som ha stulit vad jag fått
Skulle lära mig en visa om våren
Som har bott hos mig och bländat mig och gått
Jag har trott att alla stormarna som rasat
I min själ skulle blandas
Till en vansinnig sång
Att där jag snavat över helvetet och fasat
Jag skulle lära mig dess visor en gång
Men se mitt solur mot middagen skrider
Och aldrig har jag sjungit vad
Mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider
När det ändlösa mörkret jag har sett?
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar
Vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt
Om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus
Om när all världen jag ser dansa och gunga
Och darra i dåraktigt rus
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar
Vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt
Jag har drömt att en liten, liten kvinna
Skulle söva mig med visor
Skulle smeka mig med skratt
Och när allt som jag byggt måste brinna
Skulle följa mig i elddopets natt
Jag har tänkt att alla jagande åren
Som har dödat det jag älskat
Som ha stulit vad jag fått
Skulle lära mig en visa om våren
Som har bott hos mig och bländat mig och gått
Jag har trott att alla stormarna som rasat
I min själ skulle blandas
Till en vansinnig sång
Att där jag snavat över helvetet och fasat
Jag skulle lära mig dess visor en gång
Men se mitt solur mot middagen skrider
Och aldrig har jag sjungit vad
Mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider
När det ändlösa mörkret jag har sett?
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar
Vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt