Stefan Andersson - Holländarens grav Text (lyrics)
[Stefan Andersson - Holländarens grav Text lyrics]
Det gick ett holländskt skepp
Mot hennes sista stund
För vi tände falska eldar för
Att få henne på grund
Vi blev rika den där natten
La' beslag på hela lasten
Vi lämna' inga levande kvar
En holländsk skeppsmatros
Försökte fly sin kos
Minns hur jag tog upp jakten
När han kasta' sig över bord
Jag begravde honom själv
Under ett röse samma kväll
Vi lämna' inga levande kvar
Men när stormen går då
Mitt lyfter mitt nackehår
Han går igen, vill nu ta ut sin hämnd
Jag hör hans röst skära uti mitt bröst
Hans bleka sken skär genom märg och ben
Jag hör andetag ifrån holländarns grav
Vad spelar det för roll att man
Är rik som ett troll
När ens själ den är fattig
Tömd på allt sitt innehåll
Samvetet blev mitt straff
Det äter upp all min kraft
Det lämnar inget levande kvar
Så nu på ålderns höst
Krokig och med sprucken röst
Kan du se mig ut på klippan
Varna skepp för farlig kurs
Du kallar mig för tokig och det
Är väl så de é här finns inget levande kvar
Men när stormen går då
Mitt lyfter mitt nackehår
Han går igen, vill nu ta ut sin hämnd
Jag hör hans röst skära uti mitt bröst
Hans bleka sken skär genom märg och ben
Jag hör andetag ifrån holländarns grav
Jag hör andetag ifrån holländarns grav
Mot hennes sista stund
För vi tände falska eldar för
Att få henne på grund
Vi blev rika den där natten
La' beslag på hela lasten
Vi lämna' inga levande kvar
En holländsk skeppsmatros
Försökte fly sin kos
Minns hur jag tog upp jakten
När han kasta' sig över bord
Jag begravde honom själv
Under ett röse samma kväll
Vi lämna' inga levande kvar
Men när stormen går då
Mitt lyfter mitt nackehår
Han går igen, vill nu ta ut sin hämnd
Jag hör hans röst skära uti mitt bröst
Hans bleka sken skär genom märg och ben
Jag hör andetag ifrån holländarns grav
Vad spelar det för roll att man
Är rik som ett troll
När ens själ den är fattig
Tömd på allt sitt innehåll
Samvetet blev mitt straff
Det äter upp all min kraft
Det lämnar inget levande kvar
Så nu på ålderns höst
Krokig och med sprucken röst
Kan du se mig ut på klippan
Varna skepp för farlig kurs
Du kallar mig för tokig och det
Är väl så de é här finns inget levande kvar
Men när stormen går då
Mitt lyfter mitt nackehår
Han går igen, vill nu ta ut sin hämnd
Jag hör hans röst skära uti mitt bröst
Hans bleka sken skär genom märg och ben
Jag hör andetag ifrån holländarns grav
Jag hör andetag ifrån holländarns grav