Stefan Andersson - Minne från ett långsamt tåg Text (lyrics)
[Stefan Andersson - Minne från ett långsamt tåg Text lyrics]
Det här är sista brevet som du får
För min hand är gammal och full av sår
Jag vill berätta om ett barn
Alltför ung att va soldat
På en tågperong i Trelleborg
Vänta unga män i uniform
Dom spelade och alla sjöng
För dom en lekfull
Mot Norge skulle resan gå
Med tyska pojkar på ett blågult tåg
Och jag minns en pojke, en soldat
Jag minns så väl de ord han sa
Han hoppades få komma hem
Och kanske redan nu till sommaren
Aah, jag tror inte han förstår
Aah, han kommer aldrig därifrån
Och nu var året redan -43
Och kriget var ej längre lek
Samma pojkar hämtades
För att sedan skickas mot Sovjet
Ingen spelade och ingen sjöng
Alla hoppades de vakna från en dröm
Aah, jag tror han börjar att förstå
Aah, han kommer aldrig därifrån
Det var tyst på tåget när det gick
Det var sorg uti den pojkens blick
Han vände sig mot mig och sa
Hellre död än Stalingrad
Jag förstod han ville hoppa av
Me våga ej på grund av tågets fart
Men jag hörde pojkens bön om hjälp
Så jag saktade in invid ett fält
Han slängde genast bort sitt vapen
Och hoppade av i den låga farten
Sprang iväg i månens sken
Sen såg jag honom aldrig mer aldrig mer
Och jag tänker på den pojken än
Hur det gick och vad som hände sen
Det är ett brev om vad jag såg
Ett minne från ett långsamt tåg
För min hand är gammal och full av sår
Jag vill berätta om ett barn
Alltför ung att va soldat
På en tågperong i Trelleborg
Vänta unga män i uniform
Dom spelade och alla sjöng
För dom en lekfull
Mot Norge skulle resan gå
Med tyska pojkar på ett blågult tåg
Och jag minns en pojke, en soldat
Jag minns så väl de ord han sa
Han hoppades få komma hem
Och kanske redan nu till sommaren
Aah, jag tror inte han förstår
Aah, han kommer aldrig därifrån
Och nu var året redan -43
Och kriget var ej längre lek
Samma pojkar hämtades
För att sedan skickas mot Sovjet
Ingen spelade och ingen sjöng
Alla hoppades de vakna från en dröm
Aah, jag tror han börjar att förstå
Aah, han kommer aldrig därifrån
Det var tyst på tåget när det gick
Det var sorg uti den pojkens blick
Han vände sig mot mig och sa
Hellre död än Stalingrad
Jag förstod han ville hoppa av
Me våga ej på grund av tågets fart
Men jag hörde pojkens bön om hjälp
Så jag saktade in invid ett fält
Han slängde genast bort sitt vapen
Och hoppade av i den låga farten
Sprang iväg i månens sken
Sen såg jag honom aldrig mer aldrig mer
Och jag tänker på den pojken än
Hur det gick och vad som hände sen
Det är ett brev om vad jag såg
Ett minne från ett långsamt tåg