Timbuktu - Annie Leibovitz Text (lyrics)
[Timbuktu - Annie Leibovitz Text lyrics]
Jag hade drömmar, shit, vad jag hade drömmar
Den lilla killen i lilla
Staden i lilla landet
Och jag kommer ihåg det, visst
Jag kommer ihåg det
Den gula Crescent-cykeln jag
Fick som tioåring
När det fanns en tioöring mamma
Var som min hövding
Det finns foton på papper i
Hyllan i några album
Och jag fick alltid sitta
Korta fick alltid sitta
Varenda skolfoto satt med skitiga knän
Men det har varit, minns du allt som varit?
Om känslorna finns kvar var
Det säkert legendariskt
Bilden lite suddig, fokusen var skakig
Vi kan föreviga detta mer än fotografiskt
Det här är livet
Visst? Vi vill se det som finns inuti
Men om jag var Annie Leibovitz
Kanske jag kunde, kanske jag kunde
Kanske kommer fånga oss
Kanske jag kunde, kanske jag kunde
Kanske kommer fånga oss
Och du tog ett kort
Men tyckte jag var för kort
Men efter vi hade snackat
Spelade det ingen roll
Jag hade kameran i fickan
Min framtid i sikte
Med tusen självpoträtt som inte
Visa vart jag ville
När man ser tillbaka ser man ju bara glädje
Vi passade aldrig på att
Fota sorgerna längs vägen
Vi kan framkalla bilder och framkalla minnet
Men ingen Hasselblad i världen
Fångar hela vidden
För du såg mig, du såg mig på riktigt
Vi penetrera ytan för kärleken är skicklig
Du gjorde mig verklig, innan var det fiktivt
Saker går itu så man borde vara försiktig
Vi kan titta på tusen bilder
Utan att se varandra
Ett foto stoppar tiden men
Livet vill sällan stanna
Jag tyckte jag såg tjock ut
Du tyckte du blev ful, men
Den riktiga bilden sitter i huvet
Du vet att det här är
Tänk om en liten del försvinner
Varje gång vi tar bilder
Tänk om våra gigabyte inte rymmer hela minnet
Så vi lägger nåt filter på alla våra foton
Fast inget av det som hände såg
Ut som det blev på korten
Så vi fortsätter bara ta många skott
Ingenting ska få komma bort
Låter kameran få jobba hårt
Innan vi försvinner ska vi fånga oss
Den lilla killen i lilla
Staden i lilla landet
Och jag kommer ihåg det, visst
Jag kommer ihåg det
Den gula Crescent-cykeln jag
Fick som tioåring
När det fanns en tioöring mamma
Var som min hövding
Det finns foton på papper i
Hyllan i några album
Och jag fick alltid sitta
Korta fick alltid sitta
Varenda skolfoto satt med skitiga knän
Men det har varit, minns du allt som varit?
Om känslorna finns kvar var
Det säkert legendariskt
Bilden lite suddig, fokusen var skakig
Vi kan föreviga detta mer än fotografiskt
Det här är livet
Visst? Vi vill se det som finns inuti
Men om jag var Annie Leibovitz
Kanske jag kunde, kanske jag kunde
Kanske kommer fånga oss
Kanske jag kunde, kanske jag kunde
Kanske kommer fånga oss
Och du tog ett kort
Men tyckte jag var för kort
Men efter vi hade snackat
Spelade det ingen roll
Jag hade kameran i fickan
Min framtid i sikte
Med tusen självpoträtt som inte
Visa vart jag ville
När man ser tillbaka ser man ju bara glädje
Vi passade aldrig på att
Fota sorgerna längs vägen
Vi kan framkalla bilder och framkalla minnet
Men ingen Hasselblad i världen
Fångar hela vidden
För du såg mig, du såg mig på riktigt
Vi penetrera ytan för kärleken är skicklig
Du gjorde mig verklig, innan var det fiktivt
Saker går itu så man borde vara försiktig
Vi kan titta på tusen bilder
Utan att se varandra
Ett foto stoppar tiden men
Livet vill sällan stanna
Jag tyckte jag såg tjock ut
Du tyckte du blev ful, men
Den riktiga bilden sitter i huvet
Du vet att det här är
Tänk om en liten del försvinner
Varje gång vi tar bilder
Tänk om våra gigabyte inte rymmer hela minnet
Så vi lägger nåt filter på alla våra foton
Fast inget av det som hände såg
Ut som det blev på korten
Så vi fortsätter bara ta många skott
Ingenting ska få komma bort
Låter kameran få jobba hårt
Innan vi försvinner ska vi fånga oss