Timbuktu - Flunitrazepam Text (lyrics)

Jag föddes liten och blå
Precis som en mänska
Jag skapades av ett team av de främsta
Hjärnorna på Hoffman La Roche i Schweiz
Som hellre tjäna en slant än
Gjorde nåt åt AIDS
Min uppgift den löd: "Du ska få folk att sova
Om man tar dig ska det kännas
Som man fått en gåva"
Så dom packade ner mig och alla mina bröder
Och skeppade oss ut till alla som behövde
Till slut hamnade vi på en
Hylla på ett sjukhus
Varningen sade: "Blanda oss och du
Får ett sjukt rus" men när vi skrevs ut var
Det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl
Hon slets ihjäl
Kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
På den stress och oro, som höll henne vaken


Hon tiggde till doktorn om han
Kunde göra nåt åt saken
Och doktorn sade: "Är det svårt
Ja då tar du två" så hamnade jag där stående
I hennes badrumsskåp

Dom kallar mig en sövare
Dom kallar mig bedövare
Dom säljer mig och sväljer mig
Jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig, för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar
Era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig, för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är

Kvinnan hade en son han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll inget vänligt prat
Han var dum, han var lat
Det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött och önskade
Helst av allt att fly
Men rektorn var sträng
Och sade han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg
Han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla växte till hat
Rektorn drog näven i bordet och
Sade: "Kom ej tillbaks!"
Rektorn ringde hem till hans
Mamma med detsamma
Och berättade bland annat att
Han var mäktigt förbannad
Så mamma behöver nu äta två
Av mina blå bröder
För att få det att gå över
Hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet med rohypnol-lådan i handen
Hon tappar den på golvet
Det var där sonen fann den

Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet och
Sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket
Och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar
Så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen
Som rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna
Sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln men
Hans ögon är blanka
Han försöker och fatta men
Får helt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han
Bär på kommer explodera
Han resonerar allt är bara rektorns fel:
Att han är så jävla förbannad
Känner sig helt förtappad
Han plockar fram en kniv
Och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer
Ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite
Att förstöra sig själv

Dom kallar mig en sövare
Dom kallar mig bedövare
Dom säljer mig och sväljer mig
Jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig, för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar
Era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig, för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än kroppen är
Så bara glöm dina problem
Jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta
För jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn
Jag söver ner ert trånga land
Så blöm bort allting som är bra
Om det är mig som du vill ha