Tomas Andersson Wij - Jag nådde aldrig riktigt fram till dig Text (lyrics)
[Tomas Andersson Wij - Jag nådde aldrig riktigt fram till dig Text lyrics]
Ja, vi möttes i en bar, det var 1991
Vi pratade musik, vi pratade om film vi sett
Och du skrev ditt namn och
Nummer på en vit pappersservett
Den natten flög jag hem över
Stockholms alla blanka tak
Hela staden var förändrad
Regnet hade annan smak
Jag minns dagarna i sängen när
Du läste högt för mig
Och jag visste hela tiden
Att slutet närmar sig
25 år sedan den hösten
Och vi ses i Griffith Park
Och vi tar bilder uppe på berget
Samma kärlek, samma gap
Och du somnar vid min sida så nära, men nej
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Ja, du kom från Charles de Gaulle
Med kvällens allra sista flight
Du var klubb och katedral
Henry Morgan och Sebastian Flyte
Och jag hyrde ut min lägenhet och
Fick ett rum hos dig
Och vår stad den var så kal
Och sträng och anorektisk då
Men hos dig fick alla vara
Bland jugend och bland rokoko
Du sa "livet är ditt
Det kan levas på så många sätt"
Och jag såg skönheten och döden
Allting i sin egen rätt
Och du talade, och jag lyssnade
Och det var någonting liksom skevt
Efter ett halvår var jag ensam
I din våning på 103
Jag har följt dig genom nätter
Från Paris, Rom och Marseille
Men jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Till dig
Ja, du kunde alltid säga vad det
Var för fel på mig för känslig, aggressiv
För dålig på att foga sig
Och i drömmarna så slog jag
Hårt utan att rubba dig
Man kan inte vara närmre andra
Än man är sig själv
Man kan inte vara närmre andra
Än man är sig själv
När hon sa det första gången blev
Jag kall som en norrländsk älv
Jag tror du älskade mig ända
Tills jag började tänka själv
45 år sedan jag föddes
Och vi ses på mitt kalas
Och du skämtar och är högljudd
Och du läcker av giftig gas
Jag har bultat, jag har vädjat
Och mått långt från okej
För jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Till dig, till dig
Vi pratade musik, vi pratade om film vi sett
Och du skrev ditt namn och
Nummer på en vit pappersservett
Den natten flög jag hem över
Stockholms alla blanka tak
Hela staden var förändrad
Regnet hade annan smak
Jag minns dagarna i sängen när
Du läste högt för mig
Och jag visste hela tiden
Att slutet närmar sig
25 år sedan den hösten
Och vi ses i Griffith Park
Och vi tar bilder uppe på berget
Samma kärlek, samma gap
Och du somnar vid min sida så nära, men nej
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Ja, du kom från Charles de Gaulle
Med kvällens allra sista flight
Du var klubb och katedral
Henry Morgan och Sebastian Flyte
Och jag hyrde ut min lägenhet och
Fick ett rum hos dig
Och vår stad den var så kal
Och sträng och anorektisk då
Men hos dig fick alla vara
Bland jugend och bland rokoko
Du sa "livet är ditt
Det kan levas på så många sätt"
Och jag såg skönheten och döden
Allting i sin egen rätt
Och du talade, och jag lyssnade
Och det var någonting liksom skevt
Efter ett halvår var jag ensam
I din våning på 103
Jag har följt dig genom nätter
Från Paris, Rom och Marseille
Men jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Till dig
Ja, du kunde alltid säga vad det
Var för fel på mig för känslig, aggressiv
För dålig på att foga sig
Och i drömmarna så slog jag
Hårt utan att rubba dig
Man kan inte vara närmre andra
Än man är sig själv
Man kan inte vara närmre andra
Än man är sig själv
När hon sa det första gången blev
Jag kall som en norrländsk älv
Jag tror du älskade mig ända
Tills jag började tänka själv
45 år sedan jag föddes
Och vi ses på mitt kalas
Och du skämtar och är högljudd
Och du läcker av giftig gas
Jag har bultat, jag har vädjat
Och mått långt från okej
För jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Till dig, till dig