Tomas Andersson Wij - Långa vägen hem Text (lyrics)
[Tomas Andersson Wij - Långa vägen hem Text lyrics]
Jag kan se er här från översta balkongen
Ni står med röda axlar nere på vår strand
Nu är rummen vita allting doftar nytt här
Så här mycket har vi aldrig haft varann
Det är så högt här att jag ser trakten
Som jag kommer från husen på Åsen
Och längst där borta bredängs vattentorn
Och jag ser Liljeholmens gamla industrier
Ser Högalid som tonar upp och blickar ut
Över Riddarfjärden ända bort till Gärdet
Vår stad, där vår ungdom börja
Och där den tog slut
Den tiden, jag bär den här på min kropp
Ett bläck som sakta bleknar
Utan att helt gå bort
Vi tog långa vägen hem
Under broarna där stan tar slut
Längs vattenblänk genom vårar som tvekar
Genom somrarna
Som håller mot och blommar sent
Gick du och jag
Jag lär inte bli den stora trygga klippa
Som jag nånstans alltid hoppats på att bli
Men jag har aldrig känt mig
Mindre tom och ensam än här
På balkongen mellan världarna jag levde i
Och ni kommer upp från stranden
Och det skymmer på
Luftballonger, de tusen ljusen
Och himlen som är rosablå
Vi tog långa vägen hem
Under broarna där stan tar slut
Längs vattenblänk genom vårar som tvekar
Genom somrarna
Som håller mot och blommar sent
Gick du och jag du och jag
Ni står med röda axlar nere på vår strand
Nu är rummen vita allting doftar nytt här
Så här mycket har vi aldrig haft varann
Det är så högt här att jag ser trakten
Som jag kommer från husen på Åsen
Och längst där borta bredängs vattentorn
Och jag ser Liljeholmens gamla industrier
Ser Högalid som tonar upp och blickar ut
Över Riddarfjärden ända bort till Gärdet
Vår stad, där vår ungdom börja
Och där den tog slut
Den tiden, jag bär den här på min kropp
Ett bläck som sakta bleknar
Utan att helt gå bort
Vi tog långa vägen hem
Under broarna där stan tar slut
Längs vattenblänk genom vårar som tvekar
Genom somrarna
Som håller mot och blommar sent
Gick du och jag
Jag lär inte bli den stora trygga klippa
Som jag nånstans alltid hoppats på att bli
Men jag har aldrig känt mig
Mindre tom och ensam än här
På balkongen mellan världarna jag levde i
Och ni kommer upp från stranden
Och det skymmer på
Luftballonger, de tusen ljusen
Och himlen som är rosablå
Vi tog långa vägen hem
Under broarna där stan tar slut
Längs vattenblänk genom vårar som tvekar
Genom somrarna
Som håller mot och blommar sent
Gick du och jag du och jag