Tomas Andersson Wij - Min första resa Text (lyrics)
[Tomas Andersson Wij - Min första resa Text lyrics]
In genom en gång i smällbärsbuskarna
Ut på en motorväg en lift ner mot Köpenhamn
Med min första gitarr
Och jag kom till en korsning
I en småländsk skog
Det blev mörkt och regnet slog
Jag bad till Gud och till Jesus med
Och nästa bil stannade
Jag spela på gatorna sprang från poliserna
I Vesterbro hade till och med jag råd att bo
En trappa upp från ett videobås
Och jag träffa en flicka på ströget
Som doftade festival
Vi tog en lång lång promenad
Vi såg ett kyrktorn med trappor på
Som gick ända upp till stjärnorna
Döden är en dörrsmäll
Att födas tar lång lång tid det tar lång tid
Det tar lång tid det var min första resa
Men jag hade väntat i många år
På en lift längs den väg som går
Hem till det främmande och jag drack med
En reklamman på dekis
Han gav mig sitt bästa råd
Det de kommer att ge sig på
Det de har svårast att förstå
Var allra mest rädd om det
Tid atlanter av tid
Har gått sen den sommaren
Ibland känns det som jag är kvar där än
I rummet en trappa upp
Ah jag har skakat och krängt
Och vridit och svängt men det är samma sång
Och den börjar bli helt galet lång
Det jag kom för att hämta då
Jag har ännu inte funnit det
Döden är en dörrsmäll
Att födas tar lång lång tid
Gosse det tar lång tid det tar lång tid
Ut på en motorväg en lift ner mot Köpenhamn
Med min första gitarr
Och jag kom till en korsning
I en småländsk skog
Det blev mörkt och regnet slog
Jag bad till Gud och till Jesus med
Och nästa bil stannade
Jag spela på gatorna sprang från poliserna
I Vesterbro hade till och med jag råd att bo
En trappa upp från ett videobås
Och jag träffa en flicka på ströget
Som doftade festival
Vi tog en lång lång promenad
Vi såg ett kyrktorn med trappor på
Som gick ända upp till stjärnorna
Döden är en dörrsmäll
Att födas tar lång lång tid det tar lång tid
Det tar lång tid det var min första resa
Men jag hade väntat i många år
På en lift längs den väg som går
Hem till det främmande och jag drack med
En reklamman på dekis
Han gav mig sitt bästa råd
Det de kommer att ge sig på
Det de har svårast att förstå
Var allra mest rädd om det
Tid atlanter av tid
Har gått sen den sommaren
Ibland känns det som jag är kvar där än
I rummet en trappa upp
Ah jag har skakat och krängt
Och vridit och svängt men det är samma sång
Och den börjar bli helt galet lång
Det jag kom för att hämta då
Jag har ännu inte funnit det
Döden är en dörrsmäll
Att födas tar lång lång tid
Gosse det tar lång tid det tar lång tid