Ulf Lundell - Arbete och bostad Text (lyrics)
[Ulf Lundell - Arbete och bostad Text lyrics]
Allt jag vill ha är ett arbete, en bostad
Nånting att kalla mitt hem som är mitt
Du vet ingenting om hur det är
Att leva på gatan hur det att söka värme
I en trappuppgång i ett hus som ditt
Jag hade allt det kunde ha gått vägen
Jag slogs och kämpade som jag vet
Att du fick göra med allt gick omkull en dag
Hon gick ifrån mej, tog barnen
Jag tog flaskan några trappor ner
Du sitter däruppe i din våning på vinden
Jag ligger härnere vid ett tjuvat element
Du kan dö din död i en grop i jorden
Utan att veta ett skit om vad jag känt
När jag hängt därute i parken med dom andra
Och Jesus kom upp som ett
Saligt skimmer ur tunnelbanans
Undervärldsvärld
Jag och dom andra fjylledårarna
Som säjer att Jesus bara var Paulus
Sen dess har jag och dårarna
Sett världen som den är
Du sitter däruppe i din våning
Det är härnere på botten som sanningen ses
Man klättrar från födseln
Vill något annat än det man har
Vi jagar vind, bärs av drömmar
Det är det hela du sitter kvar, jag föll
Är ni fortfarande ett par?
Du vet, hon sa att hon älskade mej
Men det känns som längesen nu
När vi var tre där vid mälarens strand
Erkänn, vi var lyckliga när
Solen glittrade i vågorna
Och vi satt på den där på filten
Och sjöng hand i hand
Det är först när du förlorar
Det enklaste, det mest elementära
När alla dörrar stängs
När det blir riktigt tufft
Som du inser hur hårt och kallt det är här
Arbete och bostad, jag behöver det
Sorn vatten, som luft
Klockorna ringer i den där kyrkan
Jag inte vet namnet på och ingen av dom som
Rusar hit och dit vet vem jag är
Jag var nån en gång
Jag räknades, jag betydde nåt
Folk springer åt alla håll
Jag sitter kvar på bänken här
Nånting att kalla mitt hem som är mitt
Du vet ingenting om hur det är
Att leva på gatan hur det att söka värme
I en trappuppgång i ett hus som ditt
Jag hade allt det kunde ha gått vägen
Jag slogs och kämpade som jag vet
Att du fick göra med allt gick omkull en dag
Hon gick ifrån mej, tog barnen
Jag tog flaskan några trappor ner
Du sitter däruppe i din våning på vinden
Jag ligger härnere vid ett tjuvat element
Du kan dö din död i en grop i jorden
Utan att veta ett skit om vad jag känt
När jag hängt därute i parken med dom andra
Och Jesus kom upp som ett
Saligt skimmer ur tunnelbanans
Undervärldsvärld
Jag och dom andra fjylledårarna
Som säjer att Jesus bara var Paulus
Sen dess har jag och dårarna
Sett världen som den är
Du sitter däruppe i din våning
Det är härnere på botten som sanningen ses
Man klättrar från födseln
Vill något annat än det man har
Vi jagar vind, bärs av drömmar
Det är det hela du sitter kvar, jag föll
Är ni fortfarande ett par?
Du vet, hon sa att hon älskade mej
Men det känns som längesen nu
När vi var tre där vid mälarens strand
Erkänn, vi var lyckliga när
Solen glittrade i vågorna
Och vi satt på den där på filten
Och sjöng hand i hand
Det är först när du förlorar
Det enklaste, det mest elementära
När alla dörrar stängs
När det blir riktigt tufft
Som du inser hur hårt och kallt det är här
Arbete och bostad, jag behöver det
Sorn vatten, som luft
Klockorna ringer i den där kyrkan
Jag inte vet namnet på och ingen av dom som
Rusar hit och dit vet vem jag är
Jag var nån en gång
Jag räknades, jag betydde nåt
Folk springer åt alla håll
Jag sitter kvar på bänken här