Markus Krunegård - Invandrarblues Text (lyrics)

Ingen i Helsingfors känner igen mig
Gå på stan här är som att gå i skogen
Jag saknar skogen
Det första språk som jag lärde mig av mamma
Är det första språk som jag börjat glömma
Känner hur jag muterar i realtid
I min egen röst hör jag en främlings
Här är gatan där mamma blev dumpad
Av en tjockis som gillade godis och bilar
Det får syster och jag tacka för
Ett hjärta dött, två fött

Känner mig så hemma här
Känner mig så borta här
Känner mig så halv här
Och halv är det jag är

Lost and Found It är stans största disco
Sammanlagt har jag varit där i veckor
Nu går jag förbi
De undrar om alla klyschor stämmer
Om svenskar är töntar och diplomater
Om finnar är mer macho, mer raka böghatare
Stämmer det?
Kärlek och språk är sådant som förenar
Kärlek och språk är sådant som delar
Det första språk jag lärde mig av mamma
Är det första jag börjat glömma

Känner mig så hemma här
Känner mig så borta här
Känner mig så halv här
Och halv är det jag är

Fick ditt brev tolv år för sent
Det på finska i bläck där du skrev
Om dig själv och det nya millenniet
Undrade om jag ville fira det med dig
Ingen som lever kommer ifrån
Sina egna sliding doors tänk om
Vad hade hänt om jag fått dom
Orden när du skrev dom?

Känner mig så hemma här
Känner mig så borta här
Känner mig så halv här
Och halv är det jag är