Maxida Märak - Ensamvarg Text (lyrics)
[Maxida Märak - Ensamvarg Text lyrics]
Låt mig berätta om gången
Den sången jag sjöng
Du var barn, jag var fången
I mitten av livet tog klivet
Men nätterna smekte mig sliten
Liten blir stor jag slog, avstod
De som ville hålla fast
Isarna brister, vi brast
Nu gråter, mitt hjärta gör ont
Tar sats, avtryck från din hand
Sitter kvar, men tiden är knapp
Tycker om när jag talar sval
Lite halare, kraven är högre
Dög inte, ljög han mig rätt upp i halsen
Försökte vi ens eller blev det för mycket
Trycker avtryckaren
Styckade, smyckade huden med kyssarna
Känner jag händerna
Stryper tag, hugger av, pulsådern
Den som blöder är jag
Säger att dom älskar allting
Men försvinner om natten blir kallare
Vinner jag ändå i längden
Går ensam men tryggare
Utan han skygga tillbaks
Lika bra jag är levande
Treva du vidare, skidar jag, skogen är min
Fjällvindarna håller mig stadig och varmare
När stormarna blåser upp hårdare
Jagat efter någonting
Insåg sen att ingenting är värt det
Om vi inte blivit bättre av det
Molnen drar ihop sig nu
Jag vill ta tillbaks det nu om jag får det
Nästa gång så har jag lärt mig
Sängen blev tom du var här men försvann
Lika fort som du kom och jag kom två gånger
Den natten var fin men förrädisk
Sött blir surt bitteljuvt utsugen på lust
Utflugen från, skjut mig
Bah, rått avsluta det snabbt
Det vackra är kort
Som en saga blir snart glömt bort
Men, baby, jag vet det var underförstått
Är det värt det?
Svär det var nånting i honom
Som fick mig att leva
Utveckla det skeva, glitter som faller
Jag håller
Behåller kontrollen så länge bollen är min
Jag bestämmer allting eller inget
Ligger med djävulen, vaknar upp, saknar dig
Hatar mig, svara mig aldrig
Kan fan inte andas förrns jag slipper se dig
Ser honom skratta, hör honom ljuga
Slugare, duger den nästa, de flesta blir
Kasta, belasta mig inte med, vintern var vår
Årstider var fyra, klöver är dyra, avfyra den
Skjuter än, lever än, snart ser du den
Ah, för hjärtan kan börja slå igen
Jagat efter någonting
Insåg sen att ingenting är värt det
Om vi inte blivit bättre av det
Molnen drar ihop sig nu
Jag vill ta tillbaks det nu om jag får det
Nästa gång så har jag lärt mig
Är jag den som blir ensam i slutet
När boken är klar, står kvar, tappar tal
Allvaret blev klart nu, men svar, uppenbart
En själ kan gå ensam ett liv ner i graven
Ah, repetera mina mönster
Fönster blir tunnare, glasen går sönder nu
Vassare, rundare kanter, han fyller upp
Allting blir dimma, förnimmer hans doft
Sitter kvar i min hud som päls rovdjuren
Besluten på det som en gång var rent
Försent, nu blöder vi båda, det svider nu
Vrider om hjärtat i bröstet hoppar ur led
Och jag vill inte leka mer
Vill inte offra mer
Hur många gånger ska jag lyckas hamna fel
Så jag lägger ner garden vek av piedestalen
Samtalen blir tunnare, tundran är finare
Viger mig själv åt fjällen är friare
Framtiden vi lever och lär den
Älskar och tar den, sönder isär
Men kan inte älska din nästa
Om mark inte bär dig, lovar och svär
Att jag hellre går ensam, nu rensar jag bort
Vargen går själv, men behöver sin flock
Jagat efter någonting
Insåg sen att ingenting är värt det
Om vi inte blivit bättre av det
Molnen drar ihop sig nu
Jag vill ta tillbaks det nu om jag får det
Nästa gång så har jag lärt mig
Den sången jag sjöng
Du var barn, jag var fången
I mitten av livet tog klivet
Men nätterna smekte mig sliten
Liten blir stor jag slog, avstod
De som ville hålla fast
Isarna brister, vi brast
Nu gråter, mitt hjärta gör ont
Tar sats, avtryck från din hand
Sitter kvar, men tiden är knapp
Tycker om när jag talar sval
Lite halare, kraven är högre
Dög inte, ljög han mig rätt upp i halsen
Försökte vi ens eller blev det för mycket
Trycker avtryckaren
Styckade, smyckade huden med kyssarna
Känner jag händerna
Stryper tag, hugger av, pulsådern
Den som blöder är jag
Säger att dom älskar allting
Men försvinner om natten blir kallare
Vinner jag ändå i längden
Går ensam men tryggare
Utan han skygga tillbaks
Lika bra jag är levande
Treva du vidare, skidar jag, skogen är min
Fjällvindarna håller mig stadig och varmare
När stormarna blåser upp hårdare
Jagat efter någonting
Insåg sen att ingenting är värt det
Om vi inte blivit bättre av det
Molnen drar ihop sig nu
Jag vill ta tillbaks det nu om jag får det
Nästa gång så har jag lärt mig
Sängen blev tom du var här men försvann
Lika fort som du kom och jag kom två gånger
Den natten var fin men förrädisk
Sött blir surt bitteljuvt utsugen på lust
Utflugen från, skjut mig
Bah, rått avsluta det snabbt
Det vackra är kort
Som en saga blir snart glömt bort
Men, baby, jag vet det var underförstått
Är det värt det?
Svär det var nånting i honom
Som fick mig att leva
Utveckla det skeva, glitter som faller
Jag håller
Behåller kontrollen så länge bollen är min
Jag bestämmer allting eller inget
Ligger med djävulen, vaknar upp, saknar dig
Hatar mig, svara mig aldrig
Kan fan inte andas förrns jag slipper se dig
Ser honom skratta, hör honom ljuga
Slugare, duger den nästa, de flesta blir
Kasta, belasta mig inte med, vintern var vår
Årstider var fyra, klöver är dyra, avfyra den
Skjuter än, lever än, snart ser du den
Ah, för hjärtan kan börja slå igen
Jagat efter någonting
Insåg sen att ingenting är värt det
Om vi inte blivit bättre av det
Molnen drar ihop sig nu
Jag vill ta tillbaks det nu om jag får det
Nästa gång så har jag lärt mig
Är jag den som blir ensam i slutet
När boken är klar, står kvar, tappar tal
Allvaret blev klart nu, men svar, uppenbart
En själ kan gå ensam ett liv ner i graven
Ah, repetera mina mönster
Fönster blir tunnare, glasen går sönder nu
Vassare, rundare kanter, han fyller upp
Allting blir dimma, förnimmer hans doft
Sitter kvar i min hud som päls rovdjuren
Besluten på det som en gång var rent
Försent, nu blöder vi båda, det svider nu
Vrider om hjärtat i bröstet hoppar ur led
Och jag vill inte leka mer
Vill inte offra mer
Hur många gånger ska jag lyckas hamna fel
Så jag lägger ner garden vek av piedestalen
Samtalen blir tunnare, tundran är finare
Viger mig själv åt fjällen är friare
Framtiden vi lever och lär den
Älskar och tar den, sönder isär
Men kan inte älska din nästa
Om mark inte bär dig, lovar och svär
Att jag hellre går ensam, nu rensar jag bort
Vargen går själv, men behöver sin flock
Jagat efter någonting
Insåg sen att ingenting är värt det
Om vi inte blivit bättre av det
Molnen drar ihop sig nu
Jag vill ta tillbaks det nu om jag får det
Nästa gång så har jag lärt mig