Stefan Sundström - Den lilla bäcken Text (lyrics)

Jag var ett barn med klara ljuva sinnen
Och på mitt väsen solen lyste ned
Mitt liv var nytt och ännu utan minnen
Och genom natten månen stilla gled
Och jag var ung med fasta steg på jorden
Jag levde fritt bland träd och vilda djur
Och som i lera formade jag orden
Och rent var hjärtat som de kommo ur
Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer du finner
Var lilla bäcken blev av och jag blev man
Med hattoch stövlar tunga
Och lärde tyglarna av lämplighet och sed
Och lörde le när marken syntes gunga
Av tyngd från fiender, som högg oss ned
Jag ser på världen genom dödas blickar
Med andras oro köper jag min frid
Och nedåt slår jag när jag uppåt slickar
Och snarkar däst med själens nöd därvid
Och lilla bäcken jag samlar tid
Som musen samlar skulor
Till livets buggnad samlar jag på år
Ty allting stort och starkt
Är byggt av smulor
Och sanningen av ångrad lögn består
I munnens valv jag känner orden klinga
Som återskall av allt som sagts förut
Min tro är klen och klokenskapen ringa
Och allt är början, mittoppi och slut
Och lilla bäcken