Stefan Sundström - Hur sabina gör en konst utav att gå Text (lyrics)

När det våras uti Svealand
Tar folk av sig sina kläder
Dom går på staden hand i hand
Snackar badmode och väder
Men Sabina hon går ensam
Och kanske vill hon ha det så
Det kanske räcker å gå gatan fram
Och bara titta på
För Sabina tål att tittas på
Där hon går uti sin klänning
Med bara ben och naken tå
Och rattarna i rullning
Men jag sitter bara här tittar på
Hur Sabina gör en konst utav att gå
När hon rör på sina ben
Så att det gungar i behagen
Så måste man va gjord av sten
Och ha en massa is i magen
Men isen har sen länge smält
Alltunder juniheta solen
Jag undrar hur hon har det ställt
Är det inte varmt där under kjolen
Och om jag va en fjäril av nåt slag
Som gled runt och samla nektar
In under hennes klänning fladdra jag
Så hon kände hur det fläkta
Men jag sitter bara här och tittar på
Hur Sabina gör en konst utav att gå
Så jag ser Sabina dra iväg
Emellan fotande japaner
Mellan kraschande bilister
Och missunnsamma damer
För Sabina går så vackert
Och jag kommer aldrig nå
Det där jag ville äga det där jag ville få
Och du säjer kanske till mej
Spring ifatt henne Du hinner
Men jag sitter kvar här vid mitt bord
Och ser hur hon försvinner