Stefan Sundström - Marguerites 40-årskalas Text (lyrics)

Det va ett jävla liv och vart ska alla gå?
Det e sent men du kan väl stanna kvar ändå?
Men där gick hon med han
Och lämna kvar sin man
Sista paret ut, rädde sig den som kan

Nu fyller alla fyrtio och det
E nåt slags kalas
Med Rioja-vin och Ebba Grön
Och Kosta-Boda glas
För dom flesta blir det ännu
En sån där småtrevlig kväll
Men Jan Banan e sist och trist
Och solokvist och helt irrationell

Marguerite hon går och städar
Och släcker alla ljus
Som brunnit ner till sjöar
Över duken runnit ut
Och fimpar seglar sorgset i
Glömda glas på förstubron
Där man pratat om att sluta röka
Och försöka bli en ny person

På förstubron var det kallt
Sen rökte folk överallt
Kan man få flippa ut nån gång i alla fall?
Det blev små övertramp
Man vill ju ha likadant
Som -78 när man hade det så ball

Ja man kan se rätt mycket om
Man sitter i ett hörn
Och Jan Banan e allas vän men ändå utanför
Det e väl tryggt att vara
Två när medelåldern knackar på
Och nu har alla gått
Och kort och gott sagt: Finns
Bara Jan att välja på

Ja, Jan Banan försöker vara
Charmig på sin stol
Som en försäljare av restlager
Från rean i fjol
Men störst av allt e kärleken
Och Marguerite hon knäpper opp
En gammal raggare och en fyrtiotaggare lägger
Sig ner när sol går opp