Stefan Sundström - Sabina går iväg längs Malecon Text (lyrics)
[Stefan Sundström - Sabina går iväg längs Malecon Text lyrics]
Vad vill du ha? Sabina, sa jag
Jag vill ge dig nåt som du vill ha
För jag tycker du är bra
Jag tycker du är bra
Åh ingenting ingen ros och ingen ring
Nä man tappar bara bort sånt där
Och så får man springa kring
Och leta upp sin ring
Allt du vill äga det äger dig
Sitt bara här nu och va med mej
Här vid havet ser vi dyningarna
Komma in och fara
Vill inte ha nåt att försvara
Vill inte ha nåt att förvara
Nä, jag har det underbart
Nä, jag vill bara vara
Att bara vara går det att försvara?
I en tid när det är självklart
Man ska bli en säljbar vara
Det måste du förklara
Vi satt och såg på havet
Och havet var så stort
Sabina hon vart glad av det och
Jag försökte ta ett kort
Men hon log för fort
Och vinden stal alla ord vi sa
Och det kanske va lika bra vi satt tysta
Jag försökte bara låta allting va
Världen är större än man tror
Men jag har kämpat på och blivit stor
Inte alls så rädd och liten
Som när jag var lillebror
Och allt jag skaffat mej
Ville jag ju ge till dej
Vad fan har jag då jobbat för
När du ler och säger nej?
Ja havet det är stort och människorna små
Bränningarna dånade mot stranden vi satt på
I solskummet vi två
Försökte komma på så att hon inte skulle gå
Av allt det som jag hade var
Det ingenting hon ville få sen sa hon hejdå
Och hon försvann iväg längs stranden
Jag silade sand igenom handen
Och jag tänker att all strävan är
Som slott som byggs i sand
Jag vill ge dig nåt som du vill ha
För jag tycker du är bra
Jag tycker du är bra
Åh ingenting ingen ros och ingen ring
Nä man tappar bara bort sånt där
Och så får man springa kring
Och leta upp sin ring
Allt du vill äga det äger dig
Sitt bara här nu och va med mej
Här vid havet ser vi dyningarna
Komma in och fara
Vill inte ha nåt att försvara
Vill inte ha nåt att förvara
Nä, jag har det underbart
Nä, jag vill bara vara
Att bara vara går det att försvara?
I en tid när det är självklart
Man ska bli en säljbar vara
Det måste du förklara
Vi satt och såg på havet
Och havet var så stort
Sabina hon vart glad av det och
Jag försökte ta ett kort
Men hon log för fort
Och vinden stal alla ord vi sa
Och det kanske va lika bra vi satt tysta
Jag försökte bara låta allting va
Världen är större än man tror
Men jag har kämpat på och blivit stor
Inte alls så rädd och liten
Som när jag var lillebror
Och allt jag skaffat mej
Ville jag ju ge till dej
Vad fan har jag då jobbat för
När du ler och säger nej?
Ja havet det är stort och människorna små
Bränningarna dånade mot stranden vi satt på
I solskummet vi två
Försökte komma på så att hon inte skulle gå
Av allt det som jag hade var
Det ingenting hon ville få sen sa hon hejdå
Och hon försvann iväg längs stranden
Jag silade sand igenom handen
Och jag tänker att all strävan är
Som slott som byggs i sand