Thåström - En spelmans jordafärd Text (lyrics)

Förr än rosig morgon lyser
Över Himmelmora kam
Se, då bärs där ut en död från Berga by
Över backarnas små blommor går
Det tysta tåget fram
Under morgonhimlens svala, gråa sky
Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg
Tunga huvuden sej böja som i bön
Bort ur ödemarkens nöd bärs
En drömmare som död
Över äng som under daggen lyser grön
Han var underlig och ensam
Säja fyra svarta män
Han led ofta av brist på husrum och bröd
Se en konung, säja rosorna
Och trampas på igen
Se en konung och en drömmare är död!
Det är långt, säja bärarna
Det känns som många mil
Och när hetare blir dagen går man trött
Gången varligt, talen sakta
Susar sälg och sjunger pil
Det är kanske någon blomma som har dött

Men när kistan vaggar svart
Genom vårens gröna skog
Går en tystnad genom morgonvaknad teg
Och då stannar västanvinden för att
Lyssna vem som tog
Mitt i rosorna så tunga steg
Det är bara Olle spelman
Susar tall och sjunger gran
Han har lyktat sina hemlösa år
Det var lustigt, svarar vinden
Om jag vore en orkan
Jag skulle spela hela vägen där han går!

Över ljung och gula myrar
Gungas hårda döda ben
Gungas tröttsamt genom skogens bleka ro
Men när kvällen svalkar härlig
Över lingonris och sten
Hörs det tunga tramp i Himmelmora mo
Tramp av fyra trötta män
Som i sorg gå hem igen
Och de böja sina huvun som i bön
Men djupt i djupa grova spår
Trampas rosorna till sår
Mitt i äng som under daggen lyser grön

Han är borta, säja fyra
Det blir tungt för hans mor
Som på fattiggåln i Torberga går
Varför trampas vi av klackar
Varför slitas vi av skor?
Jämra rosorna och visa sina sår
Det är döden som har
Dansat genom Himmermora mo
Susa tistlarna på klövervallens ren
Han har slipat er till träck
Med sin gamla grova sko
När han dansade med drömmarens ben

Över gräs och gråa hus flyger
Natten som ett sus
Bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky
Över heden ifrån väster nedåt
Tjärnen går ett ljus
Går en sång över näckrossållad dy
Och stormen sjunger svart och vitt
Och i skum kring Härnaön
Sjunga vågorna om ödemarkens nöd
Över svarta vreda vatten spelar
Natten upp till bön
Ty en spelman och en drömmare är död