Yersinia - Artonde kapitlet: Fortsätta Bränna Ner Text (lyrics)

Den största tragedin
- den mest grava olyckan
- är att människan fortfarande
Söker finna ordning, rättvisa och lag
Där det icke finnas
Därigenom ödslas blott ej bara tid
Utan vi mödar oss fram som ovänner
Förlorar oss i strider om detaljer i en
Teori vars själva passform sakna maka
(Dess dimensioner
Likt en ritning för en dansare)
Desperat håller vi oss fast
För utan dessa luntor och
Visa mäns akademiska bokstavsbarn
Tvingas vi hänge oss åt
Den faktiska malströmmen
Och den oro det skulle innebära
Oro och hopplöshet
Ty att annat än nycker styr vår färd är
Just vad hopps hullingar krokar sig vid
Med all styrka pekar vi på den minimala
Djurpark vi byggt upp som bevis
Men låt oss se
Mina slantar ligger fortfarande
På att fördämningarna
Brister inom ett… två… tre

Ramarna böjs för insikten
Ur sprickorna väller rädsla
Storögt ser vi de envisa i perspektiv
Fastnar mellan hånskratt och apati

I skuggan av rötterna skymtar ögon
Mellan fallen bark
Mörkret mellan stjärnorna pressar dig
Ett viktat näts fall
Meningarna smälter samman
Uppgivet rinner de av
Vem är världen värd, likgiltig och kal?

Vad finns annat att göra än
Att återgå till det lilla:
Att byta ut observatoriet mot ett mikroskop
Och återvända till vårt skådespels dockskåp
För när det inte finns något kvar att bränna
Ner måste du sätta dig själv i brand