Yersinia - Den svagaste låga Text (lyrics)

Hon drabbades av svindel och ville bort
Men saknade röst och mod
Uppgivet övergiven ha tålamod
(sjunk genom jord)
Genomskinlig (fall genom vita lakan)
Världen i upplösning: vakenheten en dvala

Förnekade att det någonsin hänt
En hemlighet som brände hål i fickorna jämt
Med sin dagbok kröp hon upp
I ett hörn och ihop

Ryggen kröktes tio grader per år
En quasimodo under tyngden från igår
Medan pappret ruttnade, skrynklades skäms

Den svagaste låga till det mörkaste hav

Det är bara misär, inte mer än upp till knäna
Ett lejonhjärtat brustet
Hon aldrig mer kan bära
Var fan är rättvisan i det?

Det var hennes fel att hon inte sagt ifrån
Hon som frammanat och satt sig i en situation
Skapa inte en scen var inte till besvär
Är du vänlig

Vecklade och vek sina tankar i pappersloppor
Haikus gömda i vrår, glömde bort dom
Vågar inte städa vågar inte ha någon där
Någon nära

Var fan är rättvisan i det?

Det är bara misär, inte mer än upp till knäna
Ett lejonhjärta brustet
Hon aldrig mer kan bära

Den svagaste låga till det mörkaste hav
Den svagaste låga till det mörkaste
Mörkaste, mörkaste, mörka, mörkaste
Mörkaste hav