Allan Edwall - Jag gick mig åt körka Text (lyrics)
[Allan Edwall - Jag gick mig åt körka Text lyrics]
Jag gick mig åt körka när nöden var stor
Singduliadej när nöden var stor
För där får man lindring om bara man tror
Singduliadej om bara man tror
Allena och fattig i världen jag var
Utan kläder och skor utan mor utan far
Ja allena i världen jag var
Jag knacka på dörren där pastorn höll hus
Singduliadej där pastorn höll hus
Då öppna en kvinna så fager och ljus
Singduliadej så fager och ljus
Var vänlig jag sade att släppa mig in
Jag är hungrig och trött men beskedlig i sinn
Var så vänlig att släppa mig in
Min make är borta, sa hon
Han förrättar ett dop
Singduliadej han förrättar ett dop
Och sen ska han lägga en karl i en grop
Singduliadej en karl i en grop
Ja präster får slita, sa hon
För världen är hård men jag hjälper
Så gärna med själarnas vård
Ty världen är bister och hård
Nu hoppar jag över en vers eller två
Singduliadej en vers eller två
För prästfruns respekt bör man akta uppå
Singduliadej ja akta uppå
Dock kände jag inte nån köld eller svält
Och med själs-friden var
Det förträffligt beställt
När jag småningom gick därifrån
Så därför när nöden som värst sätter åt
Singduliadej som värst sätter åt
Och själen är full av elände och gråt
Singduliadej av elände och gråt
Bege dig medsamma till körkan nån dag
När som prästen är borta på tjänsteuppdrag
Du får lindring och tröst liksom jag
Singduliadej när nöden var stor
För där får man lindring om bara man tror
Singduliadej om bara man tror
Allena och fattig i världen jag var
Utan kläder och skor utan mor utan far
Ja allena i världen jag var
Jag knacka på dörren där pastorn höll hus
Singduliadej där pastorn höll hus
Då öppna en kvinna så fager och ljus
Singduliadej så fager och ljus
Var vänlig jag sade att släppa mig in
Jag är hungrig och trött men beskedlig i sinn
Var så vänlig att släppa mig in
Min make är borta, sa hon
Han förrättar ett dop
Singduliadej han förrättar ett dop
Och sen ska han lägga en karl i en grop
Singduliadej en karl i en grop
Ja präster får slita, sa hon
För världen är hård men jag hjälper
Så gärna med själarnas vård
Ty världen är bister och hård
Nu hoppar jag över en vers eller två
Singduliadej en vers eller två
För prästfruns respekt bör man akta uppå
Singduliadej ja akta uppå
Dock kände jag inte nån köld eller svält
Och med själs-friden var
Det förträffligt beställt
När jag småningom gick därifrån
Så därför när nöden som värst sätter åt
Singduliadej som värst sätter åt
Och själen är full av elände och gråt
Singduliadej av elände och gråt
Bege dig medsamma till körkan nån dag
När som prästen är borta på tjänsteuppdrag
Du får lindring och tröst liksom jag