Kleerup, Helen Sjöholm - Så vände vinden Text (lyrics)

Och någon sa att skuggan under träden
Allt mer och mer som frosten kom blev vit
Som om dess gröna gräs var sommarns hår
Som hastigt åldrades och frös till is Jag
Stod tyst och frusen där i mörkret
Och hörde bara allt som var mig kärt
Försvinna i en mörk och isig vind
Och sommaren låg snart död i landet
Rind Så vände vinden om
Den svarta hettan kom Sen föll jag
Rakt i armarna på någon
På någon som kom springande och skrek
Jag visste inte vem i detta mörker
Som fångat mig när båda benen svek Om
Detta var en djävul eller mänska
Ty dånet ökade till en orkan
Och den som höll mig ropade allt högre
Skydda ögonen det kommer snart
Så vände vinden om
Den svarta hettan kom Då gjorde jag
Min röst så gäll jag kunde
Och skrek tillbaks till honom 'jag är blind
Och därför skyddad jag har aldrig sett
Men alltid bara känt på landet Rind' Då
Släppte mannen mig och sprang för livet
Jag vet ej vart i nattens heta dån
Som plötsligt bara kunde överröstas
Av fruktansvärda åskor fjärran från
Så vände vinden om
Den svarta hettan kom Jag lyckades
Att nå en stenig håla
Där hettan ej var outhärdligt hård
Och någon förde mig ingenom natten
Den tid som följde blev mitt ödesår Jag
Lärde mig det stora skriets blindskrift
I ansikten jag tog på med min hand
Nu är jag sångerska i Tredje salen
Och återvänder aldrig till mitt land
Så vände vinden om den svarta hettan kom