Petter, Thomas Stenström - Dom får mig aldrig levande Text (lyrics)

Dina ögon, de drömmer mig bort
Jag vill säga mycket mer men
Det blir ofta nåt kort
Frostet i tonen, den där känslan från kusten
Dök från stationen,  någon vänta på bussen
Armbågarna de skaver i trängseln
Snöflingor faller som förvandlas till regn
Sen iskalla fingrar som jag tappade känseln
Måste vidare, har fastnat vid gränsen
Längs den stigen, till sluten av vägen
Genom rusningstrafiken, sprängfylla städer
Yeah, det är som kejsarns nya kläder
Konspiratoriskt hur nismen styr världen

Ah, i ett storebrorssamhälle
Friheten kostar när nån annan bestämmer
Inte ens vinden orkar blåsa här längre
Hur bra vi än går nu, så mår vi allt sämre

Hur kan hela denna staden
Vara så jävla ensam? Alla gator som vi gått
De borde bära vårt namn
De kan få mig först när
Mina drömmar har tagit slut
Men de får mig aldrig levande

Ah, ah det är som Matrix, morpheus-piller
Rött eller blått
Det är vår värld som brinner
Storslaget som musik från Hans Zimmer
Har ont i magen så jag drivs till vansinne
Barnasynder som vi leker fiskdamm
Min ångest och kött-, och flygskam
Kapital för med pengar är det fritt fram
Förändra mitt land, skyddsrätt och trygg hand
Gyllene skor över himlabron
Vackra skogar och en stilla flod
Reflektioner men bilden är förljugen
Sakta men säkert så införs förbuden

Ah, i ett storebrorssamhälle
Friheten kostar när nån annan bestämmer
Inte ens vinden orkar blåsa här längre
Och hur bra vi än går nu
Så mår vi allt sämre

Hur kan hela denna staden
Vara så jävla ensam? Alla gator som vi gått
De borde bära vårt namn
De kan få mig först när
Mina drömmar har tagit slut
Men de får mig aldrig levande
Hur kan hela denna staden
Vara så jävla ensam? Alla gator som vi gått
De borde bära vårt namn
De kan få mig först när
Mina drömmar har tagit slut
Men de får mig aldrig levande