Tysta Mari - Stämd i moll Text (lyrics)
[Tysta Mari - Stämd i moll Text lyrics]
Madrasserade väggar, ingen hör mina skrik
Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik
Jag är styrd
Jag är styrd men vem håller kontrollen?
Följer manualen, spelar rollen
Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt
Har stulit allt runt mig och nekar blint
Jag har sprungit hela livet
Utan att komma fram
Mitt samvete, det är helt svart
Förväntningarna e noll och
Prestationen e noll
Jag fixade dom här pillren för
Att komma I form jag är stämd I moll
Fyll mig igen, jag vill flytta hem
Nedsövd och drogad bara tillbaka igen
Såg lyktorna och sen lös det kallt
På ett blekt ansikte I kaos
För jag är en gitarr som tappat sin klang
Den här världen fick mig på fall
Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn
Medans jag kröp bakgatorna fram
Dom sjöng en melankolisk sång
Men jag har alltid älskat domedagsprosa
Och jag har alltid vart stämd I moll
För jag har krossat alla lampor
Som lyst på mig
Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen
Jag hörde orden när dom lämnade min mun
Det där löftet lät så jävla tunt
Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen
Nästa gång blir den sista tills
Jag gör det igen
I en dimma av lögner kändes det rätt sunt
Sen kom golvet emot mig
Och världen snurra runt
Och I skallen ekade en sorgsen sång
Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om
Och nåt om att vara stämd I moll
Jag minns när det brann
Det var inte det här jag
Lovade när vi träffa varann
Jag minns hur I gick Sankt Pauls: gatan fram
Genom husen
Genom dimman när pappret var blankt
En regning höstkväll på Södermalm
Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik
Jag är styrd
Jag är styrd men vem håller kontrollen?
Följer manualen, spelar rollen
Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt
Har stulit allt runt mig och nekar blint
Jag har sprungit hela livet
Utan att komma fram
Mitt samvete, det är helt svart
Förväntningarna e noll och
Prestationen e noll
Jag fixade dom här pillren för
Att komma I form jag är stämd I moll
Fyll mig igen, jag vill flytta hem
Nedsövd och drogad bara tillbaka igen
Såg lyktorna och sen lös det kallt
På ett blekt ansikte I kaos
För jag är en gitarr som tappat sin klang
Den här världen fick mig på fall
Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn
Medans jag kröp bakgatorna fram
Dom sjöng en melankolisk sång
Men jag har alltid älskat domedagsprosa
Och jag har alltid vart stämd I moll
För jag har krossat alla lampor
Som lyst på mig
Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen
Jag hörde orden när dom lämnade min mun
Det där löftet lät så jävla tunt
Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen
Nästa gång blir den sista tills
Jag gör det igen
I en dimma av lögner kändes det rätt sunt
Sen kom golvet emot mig
Och världen snurra runt
Och I skallen ekade en sorgsen sång
Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om
Och nåt om att vara stämd I moll
Jag minns när det brann
Det var inte det här jag
Lovade när vi träffa varann
Jag minns hur I gick Sankt Pauls: gatan fram
Genom husen
Genom dimman när pappret var blankt
En regning höstkväll på Södermalm