Ultima Thule - Vi Sålde Våra Hemman Text (lyrics)
[Ultima Thule - Vi Sålde Våra Hemman Text lyrics]
Vi tänkte att förljuva det sista livets slut
Liksom att komma längre, än Herren stakat ut
Vi reste ifrån Sverige med något övermod
Vi kände ej det öde därute förestod
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
Det talas och det skrytes: "Här
Skall ni må så väl
Här skall er intet fattas till
Kropp ej heller själ"
Men man fick snart nog finna
Hur man bedragen var
När hungern börjar komma
Som ej ens livet spar
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
Och när vi hade seglat en vecka eller två
Ett mörker däcket höljde och bredde sig därpå
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller gå
Det var en gruvlig plåga för
Stora och för små
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
En fader måste bära sitt barn
På däck till slut
Och det från skeppet kasta i vida havet ut
Det måtte säkert tagit hans
Sinne ganska svårt ty döden genast klappade
På fadershjärtat slut
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
Nej vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
Liksom att komma längre, än Herren stakat ut
Vi reste ifrån Sverige med något övermod
Vi kände ej det öde därute förestod
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
Det talas och det skrytes: "Här
Skall ni må så väl
Här skall er intet fattas till
Kropp ej heller själ"
Men man fick snart nog finna
Hur man bedragen var
När hungern börjar komma
Som ej ens livet spar
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
Och när vi hade seglat en vecka eller två
Ett mörker däcket höljde och bredde sig därpå
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller gå
Det var en gruvlig plåga för
Stora och för små
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
En fader måste bära sitt barn
På däck till slut
Och det från skeppet kasta i vida havet ut
Det måtte säkert tagit hans
Sinne ganska svårt ty döden genast klappade
På fadershjärtat slut
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland
Nej vi får aldrig skåda vårt kära fosterland