Frida Hyvönen - Sjön Text (lyrics)

Sjön låg helt stilla
Ingen människa var vaken vi sköt ut båten
Det var brorsan och jag sen rodde han ut oss
Våra röster försvann dimman och lukten
Av fiskfjäll och tjära och dagg
Vi hade med oss en termos av plast
Och en extra mugg utöver den som satt fast
Det var sen där vi två
När vi låg och badade ute på ön
Som brorsan sa: "Det är nåt med dig
Du ser faktiskt blek ut
Fast det är mitt i sommaren" och jag sa:
"Men sluta glo på mig"
Vi for hemåt mot kvällen brorsan och jag
Vi sprang uppför slänten
Till stugan där vi var på altanen stod mamma
Och pratade i telefon när hon lagt på luren
Ropade, ropade hon
"Kom hit ungar får ni höra vad det var
Äldstpojken Johnssons föll ihjäl sig idag"
Inte ner för ett stup inte ner från en bro
Utan från vattentornets topp
Hade han slängt sig ut
Hade han slängt sig ut mamma sa:
"Varför i all fridens dar?"
Och pappa kollade upp
Från sin tidning och sa: "Av den där släkten
Blir det aldrig nåt bra!" och mamma sa:
"Hörrudu!" och sen sa hon:
"Vi ska käka nu"
Men jag, jag sprang ner till båten igen
Och sköt ut den från land
Åran låg redan i min hand
När mamma ropade efter mig
Inte fanns det någonstans
Inte fanns det någonstans
Inte fanns det någonstans nån tröst för mig
Mitt hjärta i brand mitt hjärta i brand
Mina tårar i sjön mina tårar i
Mina tårar i sjön brorsan visslade
Till mig från stranden gjorde en rörelse
Längs munnen med handen alltså så där som
När ett blixtlås stängs och sen sådär som
Som när en nyckel slängs