Organismen - Astrid Lindgren Text (lyrics)
[Organismen - Astrid Lindgren Text lyrics]
Jag vet att jag under
Dessa omständigheter ofta
Är den som slår på stora trumman
Men när man inte har någon
Annan trumma att slå
På så är det den man får slå
Resan som en gång kändes som
Den aldrig skulle kunna
Ta slut har nu konstigt nog nått sin mitt
Och jag går under namnet Ågren
Morbrorn du aldrig hade
De frågar mig hur nån som
Röker kan tänka så klart
Blir nästan chockad över hur
Dum jag förväntas va
Vet att de väntar på dan
Då jag vänder mitt blad
Men jag kommer för evigt finnas här
Som en känsla i stan
Det här är färden mot väggen
Som inte går att stanna
Får mig att se världen som något annat
Du gör det här för dig själv
Jag gör det här för de behöver mig
Ger jag mitt ord kommer jag dö för dig
När alla sunda idéer är slut
Är de dåliga kvar
Och jag betar mig genom dem
Har snart inga dåliga kvar
Jag är bara mig själv, som ingen vågar va
En massa rader som Dogge sa
Förr som ja förstår idag
Det blir så svårt att formulera
Det utan o skryta
Men mina gudar är inte samma gudar som dina
Så många gånger som jag har
Lämnats bruten i bitar
Ett fucking mirakel att jag
Inte slutat o skriva
Som ett löv i stormen
Där är min plats i vinden
Håller i mig i väntan på
Dan då allt försvinner
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren
Huh, som jag var Astrid Lindgren
Målar upp det så vackert som
Jag var Astrid Lindgren
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren
Jag säger ba de Yung Plura
Du ömhudad, en sömntuta, avundsjuka
De här din dröm slutar
Ni kacklar som om ni satt inne i hönsburar
Det här är pandemiskt, ja vi är luftburna
Skjortan min är öppen och kedjan är fet
Hela bröstet är framme som om
Jag var en grekisk poet
Det är som att röken från
Marijuanan spelar ett spel
Utan att jag någonsin tänkt på
Det blev ja en profet
Denna resan är inget som jag har räknat ut
Men jag följer vägen tänker nån
Dag tar den jäveln slut
Jag har gjort så mycket men
Ingen kan mäta hur
Min kreativitet bara peakar o aldrig rätas ut
Drömmer ofta tydligt om hur
Ja störtar i havet
Men om det händer mig hoppas
Ni aldrig glömmer dagen
Jag skriver några rader i
Imman på fönsterglaset
Jag har så mycket tankar det känns
Som jag går sönder av de
Som ett löv i stormen
Där är min plats i vinden
Håller i mig i väntan på
Dan då allt försvinner
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren
Huh, som jag var Astrid Lindgren
Målar upp det så vackert som
Jag var Astrid Lindgren
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren
Dessa omständigheter ofta
Är den som slår på stora trumman
Men när man inte har någon
Annan trumma att slå
På så är det den man får slå
Resan som en gång kändes som
Den aldrig skulle kunna
Ta slut har nu konstigt nog nått sin mitt
Och jag går under namnet Ågren
Morbrorn du aldrig hade
De frågar mig hur nån som
Röker kan tänka så klart
Blir nästan chockad över hur
Dum jag förväntas va
Vet att de väntar på dan
Då jag vänder mitt blad
Men jag kommer för evigt finnas här
Som en känsla i stan
Det här är färden mot väggen
Som inte går att stanna
Får mig att se världen som något annat
Du gör det här för dig själv
Jag gör det här för de behöver mig
Ger jag mitt ord kommer jag dö för dig
När alla sunda idéer är slut
Är de dåliga kvar
Och jag betar mig genom dem
Har snart inga dåliga kvar
Jag är bara mig själv, som ingen vågar va
En massa rader som Dogge sa
Förr som ja förstår idag
Det blir så svårt att formulera
Det utan o skryta
Men mina gudar är inte samma gudar som dina
Så många gånger som jag har
Lämnats bruten i bitar
Ett fucking mirakel att jag
Inte slutat o skriva
Som ett löv i stormen
Där är min plats i vinden
Håller i mig i väntan på
Dan då allt försvinner
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren
Huh, som jag var Astrid Lindgren
Målar upp det så vackert som
Jag var Astrid Lindgren
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren
Jag säger ba de Yung Plura
Du ömhudad, en sömntuta, avundsjuka
De här din dröm slutar
Ni kacklar som om ni satt inne i hönsburar
Det här är pandemiskt, ja vi är luftburna
Skjortan min är öppen och kedjan är fet
Hela bröstet är framme som om
Jag var en grekisk poet
Det är som att röken från
Marijuanan spelar ett spel
Utan att jag någonsin tänkt på
Det blev ja en profet
Denna resan är inget som jag har räknat ut
Men jag följer vägen tänker nån
Dag tar den jäveln slut
Jag har gjort så mycket men
Ingen kan mäta hur
Min kreativitet bara peakar o aldrig rätas ut
Drömmer ofta tydligt om hur
Ja störtar i havet
Men om det händer mig hoppas
Ni aldrig glömmer dagen
Jag skriver några rader i
Imman på fönsterglaset
Jag har så mycket tankar det känns
Som jag går sönder av de
Som ett löv i stormen
Där är min plats i vinden
Håller i mig i väntan på
Dan då allt försvinner
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren
Huh, som jag var Astrid Lindgren
Målar upp det så vackert som
Jag var Astrid Lindgren
Jag tittar från ett fågelperspektiv
På allt omkring mig
Och målar upp det så vackert
Som jag var Astrid Lindgren