Organismen - Utvandraren Text (lyrics)

Jag spelar in en dokumentär, ser på den
Trycker på paus
Och ser sedan hur allt står stilla

Jag lättar ankar och beger mig
Ut på djupt vatten
Papperet är dyrare än insidan på julklappen
Ett sorgset sinne
För alla sätt är vedertagna
Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar
Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar
Den dag ni siktar högt
Är luftskeppet fjättrat
Det här är inte för dem
Som känt mig innan detta
Korparna flyger och tornen syns
När dimman lättar
Finns jämt, så skit i vilken dag ni väljer
Ville aldrig ha något hellre
Än de ideal ni säljer
Jag kan ta alla synder för en hel planet
Vet jag lever, kan inte leva med det jag vet
Era stjärnor utav palett
Dags för tunna vattnet att
Möta tjocka släkten
Jag lever nu och krockar med tid och rum
Kör krona eller klave och
Spottar i livets brunn softar i minimum
Kan oftast va lite dum
Och seglar på erfarenhet
Bläcket i pennan brinner tills
Jag lämnar in den ni är välkomna hit
Men glöm inte att stänga grinden

Jag hade drömmar om att leka med vokalerna
Men lämnades med tystnaden som
Ekar i lokalerna
Mår inte dåligt, kan ej dö av det vi inte vet
Sluta fiska när jag tömt
Min sjö på kreatvitet

Jag knyter mina kängor och
Traskar över tundran undrar vart jag ska
Snurrar flaskorna och blundar
Andas häftigt när jag ska sluta ögonen
Skakar av mig hugg i ryggen
Hatar grus i snöbollen
Mörkret går upp ljus, ni lär er en i taget
Molnen hopas över kroppen
Det blir säkert regn idag med
Snubblar lättare om man är redlöst packad
Plus att det går fort när
Man springer fram i nersförsbackar
Kritiker, låter dem löpa som hyndor
Och hejda inte livet
Ni gråter för söta små rynkor
Jag klättrar tills jag inte törs gå ner
Jag klarar mig håller ut tills endast myt
Kött och ben är kvar av mig
Jag definieras av superlativen
Om det är en tolkningsfråga
Säg du njuter av livet
Aldrig vart den som vänder
Kappan efter vinden spelar god kristen
Så smäller klapparna på kinden
Starta diskussion och se själv
Att Johan vinner leta var du vill
För jag har ingen tronarvinge
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter
I vad alla tycker

Jag står stilla, se på offren som leder er
Ni vill inte ha min värld
Jag måste ta del av er
Försöker kubba, så rymmer ni ett ont öga
Jag komponerar en symfoni för tondöva
Simmar sen runt jorden själv
På första andetaget
Släckte solen med en pust
Blev törstig så då drack jag havet
Allt kommer vara så här, morgon, middag
Kväll tills jag tar mig till en väg
Och någon gång hittar hem förlorat allt
Snart lyckas jag väl tappa stinget
Det är som en sanddyn som flyttar
Sig i takt med vinden
Hur en tunga utav sammet plus
Är smord i käften
Hittar mig på högsta berget
Väntandes på moderskeppet
Sådana som jag finns bakom allt det lätta
Även alla röstlösa har något att berätta
Ett avbrott för replik
Ett slags skott i repris
Mina pusselbitar tas bort och sätts dit
Har skit upp hit, vadar i lera själv
Vägrar be om ursäkt för skadan är redan skedd
Och när jag väl ger upp
När inget går att ändra på
Drar vi alla stickan
Så då sitter jag med längsta stråt