Anton Kristiansson, Juvel Christensen - Fyrahundrafjorton Text (lyrics)
[Anton Kristiansson, Juvel Christensen - Fyrahundrafjorton Text lyrics]
Jag drack en öl i spegeln i bar överkropp
Jag såg det regna
Sedlar från himlen i motljus
Jag kände Gud kyssa mina ögonlock, jag
Önskar mig guldtänder och en stor kuk
Så mycket som vi såg men inte valde å se
Vi gick ut i vattnet tills vi svaldes helt
Vi gick ut i natten där vi valde fel och
Dom vi va vill inte veta av oss mer
För vi skapar inte staden det är tvärtom
En lektion i livet som vi aldrig bett om
Så mycket som vi aldrig växt från som att
Trettisex är det nya sexton
Som att vi aldrig slutat jaga känslan
Den enda rädslan nu är för å vara ensam
Folk som varit borta kommer komma tillbaks
Och klaga på hur lite stan förändrats
Det växer röda nejlikor vid Mariaplan
Du är annorlunda jag är likadan
Jag ser alla detaljer som i kristall
Jag kan blunda när jag ritar av
Hon hade tatuerat hammaren å skäran i
Svanken, en av få som kom alldeles för nära
Kröp under huden som en fjärilslarv
Fällde ut vingarna och fladdra ut genom näsan
Solen blinkar som ett strobljus
När hon och jag står still
Jag säger "Bäst du håller
Mina händer hårt nu"
Bilder som fastnat på näthinnan
Men aldrig på bild
En ny Audi står parkerad
Framför fritidsgår'n och
Killarna i framsätet ser ut å va typ tio år
Tänker på hur deras Majorna
Inte liknar vårt fast
Husen är dom samma och hur himlen är lika låg
Precis så låg att vi kan nå
Vingpennor med textfärg vita moln för
Oss att rita på precis så låg att vi kan nå
Vingpennor med textfärg vita moln för
Oss att rita på
Jag drack en öl i spegeln i bar överkropp
Jag såg det regna sedlar
Från himlen i motljus
Jag kände Gud kyssa mina ögonlock, jag
Önskar mig guldtänder och en stor kuk
Fyrahundrafjorton
Jag såg det regna
Sedlar från himlen i motljus
Jag kände Gud kyssa mina ögonlock, jag
Önskar mig guldtänder och en stor kuk
Så mycket som vi såg men inte valde å se
Vi gick ut i vattnet tills vi svaldes helt
Vi gick ut i natten där vi valde fel och
Dom vi va vill inte veta av oss mer
För vi skapar inte staden det är tvärtom
En lektion i livet som vi aldrig bett om
Så mycket som vi aldrig växt från som att
Trettisex är det nya sexton
Som att vi aldrig slutat jaga känslan
Den enda rädslan nu är för å vara ensam
Folk som varit borta kommer komma tillbaks
Och klaga på hur lite stan förändrats
Det växer röda nejlikor vid Mariaplan
Du är annorlunda jag är likadan
Jag ser alla detaljer som i kristall
Jag kan blunda när jag ritar av
Hon hade tatuerat hammaren å skäran i
Svanken, en av få som kom alldeles för nära
Kröp under huden som en fjärilslarv
Fällde ut vingarna och fladdra ut genom näsan
Solen blinkar som ett strobljus
När hon och jag står still
Jag säger "Bäst du håller
Mina händer hårt nu"
Bilder som fastnat på näthinnan
Men aldrig på bild
En ny Audi står parkerad
Framför fritidsgår'n och
Killarna i framsätet ser ut å va typ tio år
Tänker på hur deras Majorna
Inte liknar vårt fast
Husen är dom samma och hur himlen är lika låg
Precis så låg att vi kan nå
Vingpennor med textfärg vita moln för
Oss att rita på precis så låg att vi kan nå
Vingpennor med textfärg vita moln för
Oss att rita på
Jag drack en öl i spegeln i bar överkropp
Jag såg det regna sedlar
Från himlen i motljus
Jag kände Gud kyssa mina ögonlock, jag
Önskar mig guldtänder och en stor kuk
Fyrahundrafjorton